Håller vi på att få en censurdebatt i Uppsala? Jag skulle hellre vilja att vi talade om estetik.
Det blev bara två verk i Erik Krikortz’ utsmyckning av Drottninggatan-Vaksalagatan, i det projekt som kallas för "Souvenir".
Jag har undrat en del över vem som skall paradera medan de kontemplerar konsten längs marschvägen. Massorna på sista april klarar sig bra utan konst – det räcker med alkohol. Förstamajtågen håller på att tyna bort.
Det vore ett exempel på grav hållningslöshet om kulturförvaltningen hade strypt det här projektet på grund av kritik. Troligtvis fanns flera faktorer inblandade.
Kanske har man också upptäckt att de planerade verken inte fungerar i stadsrummet.
Konceptkonst måste befinna sig i ”konstvärlden” för att få mening och klangbotten. Verk i det offentliga rummet tillhör inte bara konstvärlden. De måste ha en omedelbar materiell tillgänglighet för betraktarna för att få mening. De flesta saknar konstvärldens lathund.
Jag anser att Erik Krikortz’ verk saknar den nödvändiga kommunikativa kontaktytan. Folk begriper helt enkelt inte vad de handlar om. Jag tror att kulturförvaltningen sent omsider insett att man begått ett estetiskt misstag. Den bör hedras för det.