Det är inte förvånande att Eva Edwardsson (L) går i så kraftigt försvar för den vidriga kopian av DDR propaganda som idag finns i vårt finaste offentliga rum. Det finns vid biblioteket Carolina Rediviva, vid Uppsala slott, vid Helga Trefaldighets kyrka och vid Sveriges Domkyrka. Edwardsson är sannolikt en av få politiker som tidigt förstod vad som var på väg att hända, något som utifrån ursprungsförslaget från konstnären var omöjligt att förstå för dåvarande nämnd.
Som tur är har den nuvarande nämnden valt att ändra processen för hur beställningar av offentlig konst går till. Förhoppningsvis upprepas inte liknande idioti och slöseri med offentliga pengar. Ewa Edwardsson målar upp en karikatyr av det jag framfört om DDR-konsten och attackerar den med stor frenesi, men undviker noga att bemöta de argument jag faktiskt framfört. Hon vill få min hållning till att vara ett ifrågasättande av yttrandefriheten, när den i själva verket är att kommunen inte ska lägga pengar på eller ge sin välsignelse till konstnärliga plagiat som förhärligar diktatur.
Det är inte ”absurt” att Plan- och byggnadsnämnden, PBN, kan överpröva konstnärens färgval och motiv! Det är anmärkningsvärt att Edwardsson, som själv är jurist, ifrågasätter att vi alla är lika inför lagen. Det inkluderar konstnärer. Det är bland annat PBN:s uppgift att säkra att lagen följs och att vi invånare behandlas lika. Som representant för Uppsalaborna accepterar jag inte något annat. I till exempel den bostadsrätt där jag bor krävdes med vitesförelägganden att en paviljong skulle målas på ett särskilt sätt. Man kan tycka vad man vill om detta men det rörde privat egendom och inte något som är synligt för offentligheten. Ändå krävde kommunen dessa insatser.
Eftersom en majoritet av PBN inte är objektiva i denna fråga ser jag det som intressant och viktigt att tillståndsfrågan prövas av en oberoende rättsinstans. Denna kopia, som är ett uttryck för grovt mänskligt förtryck och mördande, får inte möjliggöra för alla att under konstnärsflagg uppföra kränkande ”konstverk” i allmänna miljöer.
DDR kopian är en skam för mänskligheten som förödmjukar många människor som drabbats och drabbas av kommunismens fruktansvärda förtryck och massmördande.
Som svensk blir jag ledsen över att ett så i övrigt vackert och väldigt viktigt historiskt svenskt offentligt rum permanent tillåts förknippas med förtryck och massmördande.
Som Uppsalabo blir jag ledsen och skäms över att ett liknande förtryckarmonument tillåts i vårt finrum när det finns möjlighet till massor av mer passande konstnärliga uttryck. I ett rum där många turister rör sig och knappast kan förstå varför något liknande ges en så hedersam placering.
Som närboende blir jag illa berörd av att ofta behöva se hur vi förstör detta vackra område och av egen kraft gör oss till åtlöje i hela den fria världen och bland alla människor som fortfarande förtrycks av totalitära regimer.
Gör om! Gör rätt! Skänk kakelplattorna till Uppsala konstmuséum och koppla en berättelse till gåvan om skattemissbruk och exceptionellt dåligt omdöme om hur vårt offentliga rum ska vårdas. Visst var det bland annat Alexander Solsjenitsyn som målande beskrev att det finns för gott om ”nyttiga idioter”?
Kommunalråd Centerpartiet