Bästa Antonia Ax:son Johnson,
Jag skriver till Dig från Uppsala, där Du vid stadens torg äger ett varuhus. När detta byggdes för femtio år sen fick det en tårtpappersfasad med inspiration från Venedig, tänkt att bli ett varumärke för dåvarande Tempo, men främmande för det gamla torget och den omgivande miljön. Allmänheten chockades. Protesterna blev omfattande.
Nu är det dags igen. Åhlénshuset ska till allmän bestörtning byggas om. Återigen ska de arma Uppsalaborna utsättas för en smärtsam skalömsning i stadskärnans mitt. Den nya skapelse som presenterats är i skala och utformning om möjligt än mer artfrämmande än den tidigare. En jättelik glasbubbla som inte bara förändrar torget utan omfattar hela södra delen av kvarteret och hotar att dra vanära över såväl byggherre och arkitekt som byggnadsnämnd som tillstyrkt och gett bygglov. Har man ingenting lärt?
Antonia, jag skriver till Dig för att jag har ett bättre förslag.
För ett par år sen fick Uppsala efter lång väntan ett Musikens hus vid stadens östra torg, vilket innebar ett värdigt arkitektoniskt tillskott och en vital injektion för hela denna stadsdel.
Gott så, men vad som fordras för att Uppsala ska kunna göra anspråk på att vara en modern kulturstad är ett motsvarande hus för Konsten.
Det nuvarande museet är inrymt i Vasaslottet på åsen, högt ovan folkets liv och fjättrat innanför tjocka murar, knappast en arena för vare sig samlingar eller samtidskonst. En vänförening arbetar för att åstadkomma ett modernt och ändamålsenligt Konstens hus på en central plats i staden, men föret är trögt och den nuvarande politiska alliansen verkar mer intresserad av gallerior, arenor och flygfält.
Här krävs, Antonia, en deus ex machina, som stiger in på scenen, eller om Du så vill en Uppsalas goda fé, som viftar med sitt trollspö, och ställer allt till rätta.
Drottning Kristina – som jag förstått en av dina förebilder – såg en gång till att vid 1600-talets mitt forma denna stad. Hon rätade ut de medeltida gränderna, anlade ett torg i stadens mitt och gav Uppsala den stadskärna som gäller än idag.
Och nu, Antonia, till mitt förslag.
Den idé jag vill vinna Dig för är att Du helt enkelt ger Ditt varuhus till Uppsala att användas som ett Konstens hus.
Ett sådant ska ligga i stadens hjärta, mitt bland människorna. Efter ett halvsekel har det gamla Tempohuset vid torget äntligen satt sig i stadsbilden. Som skal för ett konstmuseum skulle denna venetianska fasad äntligen falla på plats som varumärke, signalera att här finns det kulturella kapitalet. Till skillnad från en k-märkt vasaborg är en byggnad som denna med sina flexibla våningsplan lätt att omforma för nya ändamål.
Antonia, som Du vet finns här bonusvärden. Du skulle med denna grandiosa donation visa på värdet av konst och kultur. Som den insiktsfulla entreprenör Du är vet Du också att pengar ska satsas där de bäst förräntar sig och ibland där man minst väntar sig. Detta projekt skulle för lång tid framöver ge en avkastning i form av goodwill och medial uppmärksamhet som knappast kan mätas i pengar.
Jag vet till slut inte om Du är intresserad av odödlighet, men vägen dit går, som alla stora mecenater vet, säkrast via konsten. Du kommer att i ett drag skriva in Dig i denna gamla stads historia i rak linje efter Gustav II Adolf och Rudbeck, Kristina och Linné. Varuhusen kommer och går, men Konsten består.
Vänliga hälsningar,