Kulturen ger bildning, personlig utveckling och verktyg att förstå, ifrågasätta och se på samhället ur nya perspektiv. Därför är det oroande hur tonvikten förflyttats från tankeväckande, begrundanskrävande kulturformer mot mängdunderhållning och populärkultur - kulturformer alltför grunda för att ge oss förståelse vare sig för oss själva eller för vår omvärld. Lokalt förtroendevalda måste ta sitt ansvar för barns syn på kultur.
SvD:s kulturchef Daniel Sandström har beskrivit hur vi idag har alltför få kulturella förebilder, eftersom nykulturen inte premierar läsare eller intellektuella. Även om denna underhållningskultur alltid existerat har den nu vunnit mark till den grad att allt som kräver den minsta eftertanke eller fundering räknas som svår finkultur, inklusive vanliga böcker och dagstidningar.
Frågan är vad detta gör med människan? Utan kulturupplevelser och ett rikt språk är det ingen enkel uppgift för oss att förstå det sammanhang vi lever i, och det gör det svårt för unga att fullt ut delta i samhällslivet och göra sin röst hörd. Att en allt större andel elever har svårt att förstå och tillgodogöra sig texter är en mycket allvarlig situation. Det gör det heller långtifrån långsökt att sätta svenska elevers skolresultat i samband med underhållningskultur, sociala medier och datorspel.
Här gör vår gemensamt finansierade kultur entré. Kulturen är en liten del av budgeten i landsting och kommuner, men om bara delar av ovanstående är sant är den omätligt viktig för barn och unga. För visst får kulturen väljas bort, men det förutsätter ett aktivt val. Barn och ungdomar behöver direktkontakt med kulturens uttrycksformer. De måste få ta del av så mycket kultur vi kan ge dem och få möjlighet till eget skapande för att själva kunna göra informerade val att välja eller välja bort.
Föräldrar och lärare kommer alltid att ha det största inflytandet över barns och ungas syn på kultur, men vi lokalt förtroendevalda får inte bortse från vårt ansvar. Vi har en viktig uppgift i att förmedla kulturen och dess möjligheter till alla barn inom våra läns- och kommungränser. En stor del av våra gemensamt avsatta kulturresurser måste riktas mot barn och unga. Inte minst Pisaundersökningen och den statliga litteraturutredningen "Läsandets kultur" visar att det är hög tid att nya projekt som främjar ungas läsande och egna skapande initieras.
Den offentligfinansierade kulturens betydelse är långtifrån begränsad till läroplaner och skolresultat. Ett flertal undersökningar visar på kulturens betydelse för ungas hälsa och Kulturrådets rapport om Skapande skola visar hur kultur skapar engagemang, utvecklar empatin och stärker självkänslan hos skolelever. Det är ett ansvar hos förtroendevalda i landsting och kommuner att utveckla Skapande skola-projekt och andra riktade verksamheter, vare sig det utmynnar i antologier, kulturbussar eller stadsteaterföreställningar av, med och för barn och unga.
Kulturen får inte vara möjlig att nå enbart som kulturell medelklass, utan måste kunna ha en central plats i alla människors liv, om de så väljer. Våra barn kan inte värja sig mot underhållnings- och spektakelkulturen, men vi kan ge dem en motvikt. Såväl i budgetförhandlingar som vid andra prioriteringsövningar måste Sveriges lokalt förtroendevalda se sin del i barns syn på kultur. Vi måste ta vårt ansvar.