Förebråelsernas tid
Varje långfredag framförs den medeltida texten Improperierna i Domkyrkan. En avancerad text som kan framstå som antisemitisk. Hur många av kyrkans besökare förstår vad det handlar om? undrar Magnus Ringgren.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Antisemitismen har ofta burit kristen mask. Kyrkan lever - mer eller mindre värdigt - med sin historiska skuld. Den antijudiska tendensen finns redan i en del av Nya testamentets skrifter. Luthers antisemitism blir vi alltmer medvetna om.
I Uppsala domkyrka finns reliefen av judesuggan som en påminnelse om hur Den Andre kan demoniseras för att sedan kunna utplånas. Bilden bör finnas kvar som ett bokmärke i historien, och framträdande judar har också uttalat sig i den riktningen. Försoning förutsätter kunskap om det som måste bearbetas.
Improperierna kallas en medeltida liturgisk text som hör hemma på långfredagen. Jag tror att den numera är utrangerad ur den svenska gudstjänstordningen, men den fanns kvar i ritualen för en högtidligare passionsgudstjänst i min konfirmationspsalmbok från 60-talet. Texten överlever ändå i många kyrkor i den italienske tonsättaren Giovanni Pierluigi da Palestrinas praktfulla och suggestiva tonsättning från 1500-talets slut.
Verket framförs varje långfredag i Uppsala domkyrka.
"Improperia" betyder "Förebråelse", och texten är en poetiskt oerhört verkningsfull katalog, lagd i Guds mun, över det judiska folkets otacksamhet mot sin Herre. Varje strof ger först en hänvisning till den judiska historien. Sedan kontrasteras Guds godhet i det förflutna mot den behandling Frälsaren utsätts för på Golgata. "Jag förde dig upp ur Egyptens land; du har rest korset åt din Frälsare. (?) Jag öppnade havet framför dig; du öppnade med spjutet min sida. Jag gav dig att dricka vatten ur klippan; du gav mig att dricka galla och ättika. (?) Jag satte i din hand konungaspiran; du satte på mitt huvud törnekronan."
Detta är inte förebråelser utan anklagelser. De riktas inte mot romarna som hade en stor del i domen mot Jesus utan mot judarna. Kristen teologi har alltid använt Gamla testamentets berättelser för att belysa Jesu gärning - så gjorde han också själv. Judarnas historia blir genom en mängd retoriska grepp till allas historia. Förebråelserna kan förvandlas till församlingens självförebråelser. Men om man lyfter bort detta invecklade mönster av metaforer och rollbyten kan Improperierna framstå som en antisemitisk text från judesuggans tid.
Hur många sångare och besökare i Domkyrkan på långfredagen förstår texten språkligt och teologiskt? Det är naturligtvis kyrkans sak att besluta om Palestrinas verk skall sjungas. Upplevelsen kan kanske till och med berikas av kunskaper om dess mångfaldiga innebörder utöver att vara snygg musik.
Man ska inte sudda i historien, men om man aldrig läser av den kommer den att förbli stum och likgiltig.