I ett upprop publicerat i Dagens Nyheter den 21 april förklarar omkring 150 författare att de bojkottar Bok- och biblioteksmässan i Göteborg på grund av att den högerextrema tidningen Nya Tider tillåts delta.
Bland undertecknarna finns fyra akademiledamöter och gräddan av den svenska författarkåren. Om jag blivit ombedd att sätta mitt namn under uppropet, hade jag svarat ett rungande nej. Vi lever i en demokrati och yttrandefriheten är en grundprincip i ett demokratiskt samhälle. Det förvånar mig att just författare vill porta Nya Tider från Bokmässan eftersom yttrandefriheten är deras yrke och livsluft. Än mer förvånande är det att fyra akademiledamöter ställer upp. Vart tog omdömet vägen?
Vad händer om vi förnekar dem som har avvikande åsikter att vistas i det offentliga rummet? Det kan leda till en farlig utveckling med åsiktscensur och i förlängningen totalitära tendenser.
Ska yttrandefriheten bara få gälla dem som har de rätta åsikterna? Det demokratiska samtalet är det bästa sättet att bemöta extrema värderingar. Det är inget fel i sig att ha en mångfald av åsikter i det offentliga samtalet. Om det finns svenskar som har rasistiska, homofoba, sexistiska, islamofoba eller andra intoleranta åsikter, har de ändå rätt att lufta dem utan att pekas ut som icke-önskvärda.
Demokratisk mognad innebär att låta alla slags ståndpunkter få komma till tals i samhällsdebatten.
I Sverige gäller det i stället att tycka rätt. Svensken är den perfekte demokraten som alltid gör och tycker rätt.
Faktum är att vi aldrig blivit demokratiskt mogna. Det visar de 150 författarnas upprop i Dagens Nyhet. Det visar även politikernas utfrysning av Sverigedemokraterna trots att de nu blivit det tredje största partiet. När Anna Kinberg Batra förklarade att hon tänkte börja prata med SD, blev det ett ramaskri. Men om ett parti sitter i riksdagen, måste det väl också få delta i den demokratiska processen. Att inte prata med SD är ett hån mot de väljare som stöder partiet. Att bojkotta Bokmässan på grund av att högerextrema får delta är ett hån mot yttrandefriheten.
Det bästa sättet att umgås med Djävulen är att inleda en civiliserad dialog. Djävulen existerar naturligtvis bara i folks huvuden.
Demoniseringen av oliktänkande är det största hotet inte bara mot yttrandefriheten utan mot själva demokratin. Det som demoniseras har en tendens att växa sig ännu starkare och på så vis bli svårare att hantera. Genom sitt upprop cementerar de 150 författarna åsiktsförtrycket i Sverige. Vill vi ha ett sådant samhälle?