Jag hyser inget tvivel om att Strindbergsåret 2012 kommer att bli innehållsrikt och jag har förtroende för att alla de kulturinstitutioner som stod Strindberg nära har planer för hur författarskapet ska uppmärksammas från just deras horisont.
Det är alltså, menar jag, fullt möjligt att initiera och hålla vid liv en mängd intressanta samtal och utbyten om Strindberg under 2012, utan att regeringen avsätter mångmiljoner. De mångmiljoner regeringen satsat på Strindberg ger oss i stället Nationalutgåvan av Strindbergs Samlade Verk – ett arbete som inte varit möjligt utan statens stöd och ett arbete som kan ligga till grund för nya skickliga översättningar.
Det finns alltså ingen njugghet i regeringens inställning till Strindberg. Däremot finns könspolitiskt rim och reson i att staten inte ger ytterligare ett antal miljoner till satsningar på Strindberg under 2012, när regeringen inte avsatte någonting till 150-årsfirandet av Lagerlöfs födelse år 2008. Slutligen håller jag helt med Eric Dickens. Det finns bättre sätt att levandehålla författarskap än att högtidlighålla födelsedagar och dödsdagar. Tänk om extrapengar från regeringen nu i stället kunde gå till fler nyöversättningar av svenska klassiker? Och till att en dröm om en modern, digital nationalutgåva av Selma Lagerlöfs samlade verk blir verklighet?
Anna Nordlund
Litteraturforskare i Uppsala och med i redaktionen och redaktionsrådet för Selma Lagerlöf-arkivet, en digital plattform för textkritisk utgivning.