Det existentiella tomrummet förtjänar bättre

KULTURDEBATT - REPLIK. Håkan Lindgren svarar Mikael Kurkiala om existentiella tomrum.

Ingen tröst? Håkan Lindgren tror inte att religion är lösningen för att fylla dagens existentiella tomrum.

Ingen tröst? Håkan Lindgren tror inte att religion är lösningen för att fylla dagens existentiella tomrum.

Foto: Scanpix

Kultur och Nöje2009-12-17 09:28
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag borde ha varit tydligare med att det inte är alla konspirationsteoretikers syfte att göra oss dumma, fördomsfulla och så vidare - vissa av dem tror säkert att de närmar sig en undertryckt sanning. Men resultatet av det de gör blir just vad jag beskrev - se min tidigare artikel "Populister har kapat det maktkritiska språket" på unt.se. Det missnöje som driver konspirationsteorierna är berättigat, det finns som bekant en hel del att vara missnöjd med i världen, men i en tid när vi verkligen behöver mediekritik och maktkritik är det synd, för att inte säga farligt, att människor föredrar att kanalisera sitt missnöje genom konspirationsteorier. Och så var vi där igen: så mycket sårad stolthet har investerats i konspirationsteorierna att de troende inte tål kritiskt tänkande.

Mikael Kurkiala gör helt rätt när han vidgar diskussionen till att handla om det existentiella tomrummet i vårt samhälle - fler debatter borde föras ur det perspektivet. Jag håller med honom i stort sett hela vägen och skulle bara vilja tillägga en detalj: för egen del tycker jag att det existentiella tomrummet inom oss förtjänar bättre än att matas med avfallet på vaken.se eller någon annan konspirationsteoretisk sajt. Det är rent av bättre att förbli tom om något bättre inte erbjuds.

Kurkiala övergår sedan till att tala om vårt behov av mystik och religion, men religionerna är tyvärr heller inte särskilt bra på att fylla detta existentiella tomrum, av ett ganska enkelt skäl. De är inte tillräckligt mystiska. De är tvärtom alltför mänskliga, människoskapade som de är. Mystik och transcendens används ofta som lockande argument när man vill sälja religion, men religion handlar till största delen om att människan dyrkar sig själv. Om det är mystik och transcendens vi vill ha borde vi göra oss själva en tjänst och släppa religionerna. I stället håller vi på att göra motsatsen: vi reagerar på samhällets existentiella brist genom att fly tillbaka in i religionen. Vad skulle vi upptäcka om vi tog ett steg i en ny, okänd riktning? Vilka nya metafysiska rum människan skulle kunna utveckla har vi inte ens börjat föreställa oss. Ur det perspektivet borde vi diskutera vårt existentiella tomrum.