De upprörda blir del av konsten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lars Vilks tar man inte där man sätter honom. Jag minns en frågestund på Moderna Museet häromåret där den kunnige och med oändligt tålamod utrustade intendenten hela tiden förlorade greppet om den infamt hale Vilks.
Lars Vilks tillämpar mer konsekvent än de flesta det som brukar kallas en relationell estetik. De som upprörs över hans verksamhet blir automatiskt delar av hans konstprojekt. Det gäller såväl den skånska ordningsmakten som de som protesterat mot hans ganska harmlösa men träffsäkra teckning av en rondellhund, inklusive de sju som nu gripits i Irland. Och i förlängningen blir även själva tystnaden från de muslimska grupper som inte delar extremisternas förvrängda världssyn en del av konstverket.
Dödshoten är i första hand ett oförsvarligt utslag av kriminalitet mot människan Lars Vilks. Men också ett lika oacceptabelt hot mot demokratin, yttrandefriheten och konstens frihet. Att påstå att det hela inte skulle ha med religion att göra är däremot naivt; det är religionsstiftaren och profeten Mohammed som "försvaras" av hans sentida extrema anhängare och ingenting annat. Något som vi i det sekulariserade Sverige kanske har lite svårt att inse.