Sverigedemokraternas Erik Almqvist och Kent Ekeroth har fått sparken respektive tagit time out efter den video som Expressen publicerade igår. Fattas bara annat. Den där kvällen för två år sedan på Kungsgatan i Stockholm betedde de sig våldsamt, rasistiskt och sexistiskt – och nu har det dessutom framkommit vad som hände sen: att Almqvist och Ekeroth fortsatte ut på stan och beväpnade sig med järnrör. Det är ännu obehagligare.
Detta är en skandal av stora mått för Sverigedemokraterna, där Jimmie Åkesson har försökt odla bilden av städad svärmorsdröm.
Och många har lyft fram hur Almqvist använde nedsättande ord som ”hora”, ”blatte-lover” och ”babbe” (en variant av blatte – eller en kortform av babian, därom råder delade meningar).
Men det är egentligen inte det värsta, som stå-uppkomikern Soran Ismail klokt påpekade i SVT:s Gomorron Sverige på torsdagsmorgonen. Soran Ismail, som var med den där kvällen för två år sedan, blev inte bara kallad babbe, utan fick också höra att han inte var svensk.
Det är det som är det verkliga problemet, menade Ismail; ord som babbe eller blatte-lover kan möjligen ursäktas med att man är provocerad eller onykter.
”Det är mera åsikten att jag inte är svensk, att det här inte är mitt land. ... Det är det som är problemet och det finns över allt. Och det försvinner inte med Erik Almqvist.”
Ismail har en viktig poäng där (han utvecklar den även i en debattartikel i Expressen). Det grundläggande problemet gäller synen på vad svenskhet är.
De blonda programledarna i SVT satt lite frågande:
”Hur märker du av rasismens tryne i Sverige då?”
Ismail berättade hur han dagligen får kommentarer om var han kommer ifrån, och hur ingen tror honom när han säger att han kommer från Knivsta.
”Folk blandar ihop etnicitet och nationalitet över allt och hela tiden. ... Min etnicitet är inte svensk, men varför är det relevant, min nationalitet är ju svensk.”
Ännu dominerar i Sverige en föreställning om nationalitet som är förknippad med yttre attribut som hårfärg och utseende. Det är hög tid att nationell tillhörighet får en annan innebörd.
Qaisar Mahmood, författare till boken Jakten på svenskheten, skrev en intressant och viktig artikel om detta i UNT i förra veckan. Det är dags att göra upp med en essentialistisk syn på nationell identitet, där man betraktar den nationella tillhörigheten som något som finns i blodet. Det är hög tid att vi ”bejakar framväxten av en nationalism som förenar alla i samhället”, skrev Mahmood.
Det är bara att instämma. Läs hans artikel HÄR.