Betyg på all kultur? Länkar till tidigare inlägg finns till höger.
UNT Kultur bör sätta betyg eftersom värdeomdömen hjälper läsaren att välja. Det spelar ingen roll om det handlar om litteratur, teater, film, serietidningar, popmusik eller TV-spel. Alltför ofta ser kritikern sitt skrivande som ett slags självuppfyllande projekt, men det kritiska uppdraget handlar inte om kritikern. Tidningssidan är inte en plats för nybörjarens experiment och skojiga äventyr. Här ska experten husera, den som på ett tydligt, men också fördjupande sätt kan beskriva, tolka och värdera. Och framför allt: kritikern är här för läsarens skull. Kritikern ska inte skriva för teaterproducenten, eller författaren, utan för oss, för dig och mig.
Vilken redaktör anställer, med handen på hjärtat, en kritiker som inte är tydlig med vad han eller hon tycker? Men vissa kritiker tror att förmedlande av värdeomdömen signalerar mindre eftertänksamhet än vad en ren, säg konservativ eller marxistisk tolkning skulle göra. Så är det naturligtvis inte. Att hitta och förmedla kvalitet, eller bristen på kvalitet, är ett av kritikerns svåraste och historiskt viktigaste uppdrag. Det handlar naturligtvis inte om att bara säga att objektet är bra eller dåligt. Här vill läsaren ha ett resonemang. Och betyget sammanfattar detta resonemang. Möjliggörandet av kultursamtal i all ära – vi vill veta vad som är bra och inte är bra.
Vi måste också se vad som är distinkt för recensionen. Jämför vi med kulturreportaget, eller essän, utmärker sig recensionen eftersom den alltid, per definition, är (eller bör vara) värderande. Ett kulturreportage beskriver sannolikt något, och innefattar oftast en tolkning av något slag, men mycket sällan värderar det sitt objekt. Recensionen är det enda artikelformat som beskriver, tolkar och värderar. Låt oss behålla denna diversifiering, inte göra allt till en och samma sak. Uppdelningen är till godo för alla och betyg tillför något, en önskvärd tydlighet om kvaliteten hos objektet. Jag säger: Grattis till UNT Kultur. Men än så länge tycks varken läsare eller kritiker inse värdet med tydliga omdömen och betyg. Det är mig obegripligt.