Nätkampanjen #MeToo har hyllats inte bara i Sverige utan över hela världen. Men det finns många motiv för att offentligt gå ut med berättelser om sexuella övergrepp. Sanningen är inte det primära. De män som begår sexuella trakasserier är en liten minoritet.
Kampanjen har piskat upp en hysterisk stämning i samhället då det talas om snabb lagstiftning. Det är oroväckande och farligt för den demokratiska rättsstaten. Nätpöblen kräver offer och huvuden har rullat. öbeln agerar både åklagare och domstol och skapar sin egen rättvisa.
Den här utvecklingen gör mig rädd.
Det är terrorisering av ena hälften av mänskligheten genom svartmålningen av män som odjur.
Är det början på könskriget? Är det de radikala feministernas sista frontlinje?
Att bli misstänkliggjord bara på grund av sitt kön är absurt.
Sexualdriften leker med oss. Den får oss att begå både negativa och positiva handlingar. Sexualdriften är komplex.
Även kvinnor tafsar på män. Naturligtvis förekommer det, även om det talas tyst om saken.
Problemet med ofredandet av kvinnor har blåsts upp i medierna bortom alla proportioner.
Egentligen handlar det om etik. Sexuella trakasserier är ett beteende som måste fördömas på samma sätt som vi fördömer andra kränkningar av den personliga integriteten. Etik kan läras in. Beteenden kan förändras. Lagstiftning är inte rätta vägen.
Män är inte sexistiska svin. De är människor med goda och dåliga sidor. Och det är också kvinnor. Vi är komplexa varelser som lever i en konfliktfylld värld. Tillsammans kan vi göra den bättre.