Vad handlade debatten om Stina Wirséns karaktär Lilla hjärtat om egentligen? I efterhand har det gjorts till en sanning att detta var en av höstens ”stora debatter om rasism”. I en recension i Dagens Nyheter av Margareta Rönnbergs nyutkomna bok Lilla hjärtat är en mullvad! - Nä, en pengvin! menar till exempel Rakel Chukri (17/4) att kärnan i debatten inte varit huruvida Wirsén haft goda intentioner med Lilla hjärtat, utan om ”en problematisk stereotyp kan fyllas med ett gott innehåll?”. Men var det verkligen så? Jag skulle i stället vilja hävda att kärnan var huruvida det finns rasism utan rasister.
De dyker upp titt som tätt. Debatterna om strukturell rasism. Eller debatter och debatter. Snarare påminner de som vill lyfta upp den strukturella rasismen om människor som tror på spöken. Inte i bemärkelsen att de tror på något påhittat, utan att de inför en skeptisk allmänhet gång på gång får förklara att det visst kan finnas rasism utan rasister, att det är väldigt komplicerat och svårt att se, men att... Så håller det på så där, fram och tillbaka.
Missförstå mig inte nu. Jag försöker inte hävda att strukturell diskriminering inte finns eller att den skulle vara irrelevant. Det jag istället vill lyfta fram är att den återkommande diskussonen tenderar att skymma en mera relevant fråga. Frågan om varför människor blir främlingsfientliga. För när debattörerna gång på gång måste förklara att det visst finns rasism utan rasister förvandlas antirasismen till ett upplysningsarbete. Och formulerad som ett upplysningsarbete är den ett tämligen slött vapen. Titta på debattörerna kring Lilla hjärtat till exempel. De vill ”synliggöra” och ”uppdaga” rasismen, lägga fram den i ljuset och få den att ”upphöra”. Möjligen att Wirsén ska censureras - i alla fall att hon ska ”granska sin position”. Så låter de tomma hoten då rasism inte kopplas samman med en mera generell ojämlikhet i samhället. Den förvandlas till en ”struktur”, en ”diskurs”, fritt svävande i skyn ovanför de materiella förutsättningarna.
Lite tillspetsat skulle jag därför vilja hävda att den ekonomiska krisen är hundra gånger bättre grogrund för rasism än någon pickaninny eller blackface i barnboksvärlden. Höstens debatter om främlingsfientlighet handlade om en karaktär i en barnbok, en performance (Makode Lindes tårta) och om Tintin. Tänk om de istället handlat om att 69 % av de med lägst inkomst är utlandsfödda och att endast tre LO-fack organiserar papperslösa."
Fotnot: På lördag intervjuas Stina Wirsén i UNT. Då öppnar också hennes utställning på Bror Hjorths Hus i Uppsala.