Författaren Andreas Ekström uppmärksammar, i en UNT-artikel den 28 juli, Googles avsikt att skanna och på Internet offentliggöra i princip all utgiven litteratur. Det är svårt att vara negativ till att böcker blir lättillgängliga. Samtidigt vore det intressant om man kunde hitta ickekommersiella alternativ, gärna i större skala, till exempel på EU-nivå.
Visst finns det sådana ansatser. I Sverige och Norden rullar en del digitaliseringsprojekt. Men omfattningen är begränsad. Projekt Runeberg vid Linköpings universitet och Svenska Akademien ger båda ut nätversioner av svenska och nordiska klassiker. Bokförlag satsar på E-böcker för läsplattor. Universiteten skannar en del bokhistoriska rariteter, släktforskningen har revolutionerats genom digitalversioner av kyrkoarkiven. Nätverket EoD, E-books on Demand, kan på sikt bli intressant.
Men i stort är exemplen patetiska i jämförelse med Googles vision. Sveriges nationalbibliotek har exempelvis inga större planer i den här frågan. Har jag fel blir jag glad.
Både nationellt och internationell borde samhället öppna för egna digitaliseringsprojekt. Samtidigt är det en utmaning att skapa nya demokratiska verktyg för att sortera, värdera och kontextualisera den information som nätet erbjuder. Det är fakta satta i sitt sammanhang som skapar egentlig kunskap.
Om ingenting görs är det självklart att företag som Google fyller tomrummet och även lägger beslag på systematisering och kunskapsproduktion.
Det är löjligt att kritisera någon som ser en god affärsidé och skapar något av den.
Möjligheten att veta och förstå är en fråga om överblick, vilket i förlängningen handlar om ekonomiska och kunskapsmässiga resurser, alltså politik. Marknadens intentioner är inte alltid synonyma med allmänintresset.