I min recension redogör jag tydligt för vilka tankegångar jag uppfattar som bigotta och vad gäller faktafelen nämner jag några implicit i texten. Eftersom texten var en recension och inte en debattartikel valde jag att fokusera på huvudidéerna i stället för att lista felaktiga fakta. Inte desto mindre innehåller boken faktafel och här kommer ett par exempel.
På sidan 150 citerar Grutzky och Åberg Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) och skriver därefter att ”det blir uppenbart att Nationellt centrum för kvinnofrid har som ambition att relativisera hedersförtrycket”.
NCK har inte någon ambition att relativisera, utan centret har som uppgift att informera om den aktuella forskningen. Vad författarna inte redogör för är att forskarna är överens om hedersvåldets former, men att det inte råder konsensus kring förklaringarna till våldet. Det finns flera förklaringsmodeller och en av dem är det kulturella perspektivet.
Grutzky och Åberg tror på något som liknar det kulturella perspektivet och de som inte ansluter sig till deras förklaring men som kämpar mot hedersvåld kallar de hedersförnekare. På sidan 152 skriver de till exempel att Terrafem förnekar hedersvåldets existens, vilket är ännu ett faktafel. I själva verket har Terrafem stor kunskap om hedersvåld och är den enda rikstäckande jour som riktar sig till kvinnor med utländsk härkomst.
På det här sättet ägnar sig författarna åt förvanskning av fakta för att bekräfta sina teser och förmedlar därmed en falsk bild av verkligheten.