I Aftonbladet kunde vi i går läsa om hur en man i norra Sverige, som för övrigt innehar vapenlicens, på Flashback skrivit ned sina dagdrömmar om att begå massmord på anställda på SR och särskilt då den namngivna programledaren Karin ”Kakan” Hermansson som han vill spränga i luften. När Aftonbladet hittar mannen bakom den anonyma signaturen blir hans svar ”Jag skriver som jag tycker, yttrandefrihet va.”
Exemplet är hämtat ur det senaste knippet avslöjanden som journalister gjort av ”nättroll”, vars anonymitet hävts med teknisk hjälp av den så kallade researchgruppen. Tidigare har Expressen fått hård kritik för att i liknande avslöjanden ha ”hängt ut” igenkänneliga människor som hatat anonymt. Den här gången namnger Aftonbladet människor med offentliga uppdrag, medan andra får kommentera sitt hatande under fortsatt anonymitet sedan de konfronterats med vad de skrivit.
Bland andra exempel finns den nu före detta EU-anställde Sverigedemokraten som kallat sin lärare på juristlinjen för ”judesvin” och den före detta miljöpartisten i Karlskrona som ägnat sig åt utfall mot muslimer i samma forum. Men det kanske intressantaste exemplet är den läkare som skrivit rasistiska kommentarer om sina patienter med muslimsk eller afrikansk bakgrund. När Aftonbladet intervjuar honom ger han ett ganska förbluffande svar: ”Det jag suttit och skrivit arg på nätet upplever jag inte har så mycket med min person att göra.”
Hat jag vräker ur mig mot andra har – inget med mig själv att göra? Var kom den tankefiguren ifrån?
Jag tror att många uppfattar sitt hatspråk som en sorts tankelekar. Man ger sig in i ett ”språkspel” och plockar upp sätt att uttrycka sig som en del av en gruppgemenskap, kanske utan att förstå att det du säger och skriver formar dig som person. Och att man knuffar varandra framför sig.
Mitt språks gränser är min världs gränser, sade filosofen Wittgenstein. Men hatspråk är och alltid har varit en nödvändig upptakt till massakrer och folkmord. Liknar du judar vid råttor tillräckligt många gånger blir det lättare att bygga dödsläger. Kallar du muslimska kvinnor för ”muslimhonor” är det i syfte att göra dem mindre mänskliga och i förlängningen – ja, vad? Vad vill du med dina ord? Vad vill du göra möjligt?
Mannen som hatar Kakan hänvisar till yttrandefrihet när han framför mordhot. Just där har han fel; hot är brott. De täcks inte av den yttrandefrihet som i övrigt måste vara så vid som möjligt och rymma också mycket obehagliga tankar och åsikter. Det är en sak. Men sedan finns den besvärliga följdfrågan som inte bara handlar om vad du får säga. Utan om vem du vill vara.