En öde gångtunnel. Stryptag, hår som slits eller händer som hålls fast mot betongväggen. Du har säkert sett dem många gånger när du har scrollat genom nyhetssidornas flöden: genrebilderna som ska signalerar ämnet sexualbrott.
En genrebild är ett effektivt hjälpmedel för att få läsarna att snabbt förstå vad det är som texten berör. Men användandet blir inte sällan problematiskt. Att det just är överfallsvåldtäkten som får stå symbol för det sexuella våldet är ett tydligt exempel på just detta och något som projektet Fatta Man just nu uppmärksammar. Under veckan presenterar föreningen löpande problemen med dessa bildsättningar. Till exempel att bilderna baserar sig på stereotypa uppfattningar om sexuellt våld och att färre därför anmäler, då deras upplevelser inte passar in i bilden av ett övergrepp. Eller att bildfokus ligger på offret snarare än förövaren.
Sexualbrott innefattar ett brett spektrum av brott med allt ifrån blottning till grov våldtäkt. Det genrebilder som den inledningsvis beskrivna gör är att reproducera föreställningen av en ”riktig våldtäkt” som den där en främmande förövare hoppar på dig i en gränd eller gångtunnel.
I nuläget krockar genrebildernas stereotypisering med sexualbrottsstatistiken och gör intet gott för att denna fortsatt präglas av ett stort mörkertal. Det är alltså hög tid att medierna rannsakar sina bildsättningar. Annars riskerar man inte bara uppdraget att återge en korrekt bild av verkligheten utan även att bidra till den snedvridna bilden av sexuellt våld.