När det enkla stänger ute

Det är en sympatisk tanke att paketera feminism på ett lättillgängligt sätt, men också lätt att hamna fel, skriver Karin Andersson om en ny bok.

Foto:

Kommentar2016-03-08 11:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Vad är feminism egentligen och var kommer de feministiska idéerna ifrån?” står det på det färgglada bokomslaget. Den nyutgivna boken ”Feminism pågår” (Natur & Kultur) riktar sig till barn och ungdomar som vill lära sig mer om vad feminism är. Och kanske lika mycket om vad det inte är.

Det är sympatiskt men inte sällan problematiskt att beskriva feminism(erna) på ett lättillgängligt sätt. Man fastnar lätt i fällan där feminism reduceras till kvinnokamp. ”Feminism pågår” talar till exempel till flickor medan pojkar främst får stå som exempel för förtryck. Ordboksdefinitionen är enkel nog, men i praktiken – vad tycker en feminist egentligen?

Dagens feministiska rörelse är en mångfacetterad historia, inte minst med tanke på olika identitetspolitiska analyser, och svaren på den frågan lär därför bli lika många som de som yttrar dem. Och hur lovvärd en nedkokad version än är så kräver formatet mycket av författaren när det kommer till anslag, inkludering och urval. Men att det är svårt betyder inte att vi ska sluta försöka, bara att vi måste försöka ännu mer.

Om syftet med böcker som denna är att avdramatisera begreppet feminism och poängtera dess nödvändighet får vi inte glömma bort alla som inte identifierar sig som flickor. Ur mansforskningen finns massor att hämta och ur den intersektionella teorin likaså. Om vi vill få våra unga att förstå att feminism är lika aktuellt för alla - oavsett kön, etnicitet eller läggning – måste vi också göra den aktuell för alla.