Jättelikt propagandajippo

NATIONALNYCKELN. De resurser som nu läggs på Nationalnyckeln skulle kunna användas till betydligt mer angelägen forskning, skriver Lars Christersson.

1 juli 2008 00:01


Det är många som frågar mig, både forskare, journalister och politiker, om jag tycker att vi skall lägga ner projektet med utgivningen av Nationalnyckeln. Det tycker jag inte.
Däremot tycker jag att hela projektet bör rekonstrueras, först och främst för att det kostar alldeles för mycket pengar för skattebetalarna att publicera böcker som i princip och i stort redan finns. Det gäller faktiskt SLU:s och forskarsamhällets trovärdighet.

Orsaken till att projektet bör fortsätta är att det lär finnas växt- och djurgrupper, vars systematik inte är tillräckligt utredd och adekvat, samt att det som bekant ständigt upptäcks nya arter. Om sedan denna systematisering skall göras vid artdatabanken på SLU eller vid någon av specialinstitutionerna vid SLU eller vid något annat universitet kan alltid diskuteras.

Om Nationalnyckeln skall fortsätta att publiceras, vilket jag tycker den bör göra, borde det ske på nätet. Då kan med lätthet nya upptäckter och samband samt ändrade utbredningsområden för respektive arter lätt införas. I detta sammanhang borde man naturligtvis också diskutera om basen för beskrivningarna inte borde vila på åtminstone Nordisk bas eller kanske ännu hellre på Nordeuropeisk.

En bärande tanke för nationalnyckeln var från början att det främst var i folkbildningssyfte som den skulle ges ut. Nu när vi har sett fem böcker av hundra tror jag att vi kan glömma det där med folkbildning. Tanken var från början god men problemet är att man storknar.

Ta till exempel boken om bladmossor, i vilken många av arterna inte skiljer sig åt från varandra speciellt mycket för den oinvigde, sida upp och sida ner av arter med mycket små, ibland endast mikroskopiska skillnader. Och nu skall det komma två eller tre volymer till om mossor.

Frågan är om inte alla dessa böcker kommer att få en direkt avhållande effekt. För specialsten däremot är det säkert "gefundenes fressen" men det var väl inte det som var meningen.

Många frågar mig också varför jag vill skära ner så kraftigt på ekonomin för Nationalnyckeln. Det är naturligtvis för att jag vill åt pengarna. Inte för egen del, jag är ju pensionär sedan länge, utan för att det finns så mycket angelägnare forskningsuppgifter vid SLU för tillgängliga forskningspengar än att ge ut böcker som i stort redan finns.

Inom jordbrukssidan skulle jag mycket hellre vilja se en ordentlig satsning på kvalitet och odlingsmetoder som skulle innebära att vi slipper se hälften av all tillförd gödsel till odlingarna läcka ut i bäckar och åar. Ge forskarna i uppgift att arbeta fram odlingsmetoder utan allt detta sprutande med herbicider, biocider, pesticider och allt vad det heter.

Inom skogsbruket måste vi byta till trädslag som bättre kan ta vara på instrålad energi än vad våra tallar och granar nu gör när medeltemperaturen inom hundra år beräknas bli minst två grader högre och nederbörden öka.

Samma gäller inom trädgårdsnäringen. Vilken beredskap och kunskap har vi för att införa helt nya grönsaker och bär och fruktslag nu när klimatförändringarna kanske går vår väg?

Inom alla tre näringsgrenarna borde SLU vetenskapligt och faktamässigt spela huvudrollen och låta privata företag och bokförlag konkurrera om att ge ut handböcker, som bygger på vetenskapliga rön framtagna av bland andra, forskare vid SLU. Detta bör ske utan att staten subventionerar SLU att konkurrera med de privata förlagen.

Vi har nu sett fem volymer av Nationalnyckeln och kan bilda oss en uppfattning om vad det kommer att bli av den. Det är dags att låta en internationell evalueringsgrupp värdera gjorda insatser och kritiskt granska framtida planer. Inte minst tror jag det är viktigt för SLU att höra det internationella forskarsamhällets värdering av gjorda och kommande insatser inom detta område.

Jag har vid tidigare tillfällen kallat Nationalnyckeln för ett jättelikt propagandajippo för miljöpartiet på skattebetalarnas bekostnad, och efter artikeln i UNT den 24 juni tycks jag ha haft rätt. Ett jippo som SLU aningslöst har accepterat och ställt upp på.

Lars Christersson
professor emeritus SLU
UNT 1/7 2008
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!