Genteknik måste ifrågasättas

De stora globala utsädesföretagen har inte alltid samma intressen som bönder och konsumenter, skriver Ann-Helen Meyer von Bremen i replik till Torbjörn Fagerström, Sten Stymne och Jens Sundström (UNT-debatt 7 januari).

13 januari 2014 10:32

Replik. Trion Fagerström, Stymne och Sundström har under ett antal år propagerat för att Sverige ska satsa mer pengar på genteknik inom växtförädlingen. Senast den 6 januari vädjade Sten Stymne i en debattartikel i Svenska Dagbladet ” till regering , forskningsråd och stiftelser att kraftigt stödja den växtbiotekniska forskningen.” Det kan vara bra att ha i minnet när professorerna och docenterna med höga röster pratar om ”antimodern ideologiproduktion”, utan att för en sekund andas om att även forskare på SLU har sina egna intressen att bevaka.

Kritiken mot Sida får myndigheten själv besvara, men några punkter berör direkt innehållet i den artikel, ”Kampen om fröet”, som jag skrev i det senaste numret av den Sida-finansierade, men oberoende, tidningen Omvärlden:

 

Det har kommit regelbundna rapporter om att indiska bönder begått självmord på grund av skuldsättning för inköp av konstgödsel och bekämpningsmedel, samt inte minst dyrt GMO-utsäde. Till och med det mycket ansedda IFPRI, en del av de internationella forskningsinstituten CGIAR, som ju är för GMO, medger att odling av GMO-bomull kan ha bidragit till självmorden. Även Indiens jordbruksminister har kritiserat utsädesföretagens agerande kraftigt. Han har också pekat på att kombinationen dålig avkastning och höga kostnader för utsäde och bekämpningsmedel kan ha drivit desperata bönder till självmord. Att som Fagerström med flera avfärda detta som en skröna är inte bara cyniskt utan direkt okunnigt.

Gentekniken i Indien är inte heller den självklara framgång som Fagerström med flera påstår, tvärtom är den mycket omdiskuterad. Bland annat har en teknisk expertkommitté hos Högsta Domstolen föreslagit stopp för alla fältförsök av genmodifierade grödor, tills vidare. Ett avgörande är att vänta under året.

I dag kontrollerar tre utsädesföretag mer än hälften av det kommersiella utsädet i världen – Det här får konsekvenser för bönder över hela världen. Arterna och sorterna blir färre, 75 procent av jordbrukets biologiska mångfald har försvunnit under senaste seklet och anpassningen till geografiska växtplatser blir sämre. I Sverige finns exempelvis ingen utsädesförädling för spannmål från Mellansverige och uppåt.

Att visa på att de stora, globala utsädesföretagen inte alltid har samma intressen som bönder, eller konsumenter, över hela världen, är en självklar journalistisk uppgift. Även Sten Stymne verkar ibland vara medveten om att det finns en konflikt mellan utsädesföretagen och det allmännas bästa. Han påpekar i sin debattartikel i Svenska Dagbladet att växtförädlingsföretagen aldrig skulle stödja den intressanta forskning som han och hans kollegor arbetar med, helt enkelt för att det inte gynnar företagens ekonomiska intressen. En ovetenskaplig åsikt? Snarare en viss insikt snarare en insikt om hur världen faktiskt ser ut.

Ann-Helen Meyer von Bremen

Uttryck AB

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!