Farsartade turer kring cancervård

Jag välkomnar en diskussion om etik i hälso- och sjukvården för det behövs verkligen, skriver Vivianne Macdisi. I kommentaren till Haile Mahteme skriver hon även att turerna kring bukhinnecanceroperationerna har varit farsartade.

9 januari 2014 16:45

Jag vill gratulera Haile Mahteme till vinsten i UNT:s läsartävling. Det visar genomslaget av turerna kring UCC och att sjukvården är viktig för UNT:s läsare.

På UNT Debatt (4/1) beskriver han hur sjukvården har havererat, att ”beslutsfattarna inte ser patienten eller förstår innebörden av att vara allvarligt sjuk.” ”Medkänsla, empati och människorespekt finns inte i deras vokabulär.” Han avslutar med frågan: hur ser politikernas etik-och moralkompass ut för sjukvården?

Socialdemokraternas kompass är tydlig. Den pekar mot Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf: Målet för vården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.

Den med största behovet av vård skall ges företräde till vården. För oss är lagens krav på ”god vård” avgörande och innebär att vården ska ges med kvalitet, säkerhet, kontinuitet, långsiktighet och trygghet. All skattefinansierad sjukvård är föremål för prioriteringar eftersom pengarna ska räcka till mycket. Riksdagen har fastslagit tre viktiga etiska principer som ska styra prioriteringarna i vården: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Tyvärr har dessa kommit bort i den moderatstyrda landstingspolitiken.

”När patienterna blev kunder/varor hamnade grundläggande moral och etik i fritt fall.” skriver Mahteme. Jag delar uppfattningen. Den moderatstyrda alliansen leker affär där konkurrens, fri etableringsrätt och ett ekonomiskt ersättningssystem som gynnar enkla snabba besök och skapar en splittrad vård.

Otryggheten ökar och verksamheterna har svårt att fokusera på rätt saker. Patienten, behoven och etiken drunknar i ett marknadstänkande som inte hör hemma i vården, och det påverkar patienterna och kvaliteten.

I SKL:s senaste mätning av Öppna jämförelser rasar Landstinget i Uppsala län till näst sämst i Sverige. Vi tappar i alla mätindikatorer: medicinsk kvalitet, tillgänglighet och patientnöjdhet. Det är ett politiskt misslyckande som majoriteten inte vill kännas vid.

Turerna kring bukhinnecanceroperationerna har varit farsartade. Först lovar landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman en enskild läkare att öppna privat klinik inom ett smalt specialiserat vårdområde. Varken UCC eller alliansen tog reda på vad som gäller juridiskt. Ingen analyserade vårdbehoven eller vad Akademiska sjukhuset kan eller bör göra. Ingenstans i världen görs dessa operationer utanför ett universitetssjukhus. För att reda ut kaoset anlitas en av Sveriges ledande experter som slutligen avråder från att skicka patienter till UCC. Däremot förordas ett samarbete.

Som en blixt från klar himmel meddelar alliansen ändå att det är fritt fram att skicka patienter till UCC. Ljudet från presskonferensen hinner knappt tystna förrän kovändningen kommer i en debattartikel där ansvariga politiker meddelar motsatsen.

Det är inte konstigt att politikerföraktet ökar i samhället eller att besvikelsen blir stor hos patienter och bland UCC:s medarbetare som känner sig vilseledda.

Jag har förlorat båda mina föräldrar i cancer, så jag har insyn i hur vården kan upplevas. För mig är den etiska och moraliska kompassen i sjukvården helig. Jag reagerade starkt på landstingets ställningstagande och argumentering i den juridiska processen kring tv-serien Sjukhuset. Bara för att det är juridiskt möjligt att slippa ansvar innebär det inte att det är etiskt försvarbart.

Frågan om canceroperationer borde ha hanterats rätt från början. Det är ingen tvekan om att varje duktig läkare, sjuksköterska och undersköterska behövs i vården, och landstinget måste bli bättre på att ta vara på allas kompetens på bästa sätt.

För patienterna är det viktigt att få rätt information i ett tidigt skede och erbjudas vård av hög kvalitet så att det är möjligt att förbereda sig fysiskt och psykiskt inför det medicinska ingreppet. Dessutom ökar det chanserna till tillfriskning, lidandet minskar och det är samhällsekonomiskt smartast.

Jag välkomnar en diskussion om etik i hälso- och sjukvården för det behövs verkligen.

Vivianne Macdisi, landstingsråd (S)

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!