Ett samarbete skulle gynna alla

Det är ett stort ansvar att via UNT meddela att en så stor kompetensökning skett på så kort tid vid Akademiska. Det finns patientunderlag nog att bygga upp kompetensen, samtidigt som Uppsala Cancer Clinic fortsätter operera. Det skriver Anders Holtz.

26 februari 2013 12:15

MOTREPLIK. I ett debattinlägg 19/2 hävdar ansvariga vid Kirurgkliniken, Akademiska sjukhuset, att man nu uppnått samma höga kompetens som dr Haile Mahteme på Uppsala Cancer Clinic (UCC).

Det är givetvis svårt att som såväl patient som läkarkollega värdera kompetens, men Kirurgklinikens debattinlägg ger ändå upphov till vissa reflexioner.

Interna problem på Akademiska sjukhuset har inneburit försämrade möjligheter att operera patienter med bukhinnecancer. Detta är huvudmotivet till att dedikerad personal från UAS etablerar sig i Samariterhemmets lokaler sommaren 2012 och ansöker om ett vårdavtal med landstinget i Uppsala län. Ansvarig hälso- och sjukvårdsdirektör anlitar en extern konsult för att utvärdera bland annat kompetensen vid UCC.

I detta konsultavtal från den 21 augusti 2012 framgår följande: ”Den specialistkompetens som tidigare fanns vid Akademiska sjukhuset finns nu vid UCC. Patienterna kan därför för närvarande inte få den här behandlingen vid Akademiska.”

Några förändrade kompetensförhållanden uppstod inte vid Akademiska sjukhuset under hösten 2012. Professor Lars Påhlman hävdar i ett öppet brev att vissa patienter med svår bukhinnecancer inte opereras med samma kompetens vid Akademiska sjukhuset som vid Uppsala Cancer Clinic och att det i dagsläget finns vissa patienter som bara kan opereras av dr Haile Mahteme vid UCC. Professor Påhlman menar att vi har passerat gränsen för läkares hederskodex och han hävdar slutligen att avtal genast måste lösas med UCC.

I kirurgkollegernas debattartikel framgår det att sjukhuset nu uppnått en kompetens väl förenlig med den dr Haile Mahteme har och att man i vetenskapliga studier även visat detta. Det är utomordentligt viktigt vid redovisning av kompetens att så mycket fakta som möjligt framkommer.

Vad kirurgkliniken utelämnar i sin debattartikel är att de operationer och vetenskapliga studier som åberopas är ingrepp och arbeten utförda i huvudsak av dr Haile Mahteme.

Artikeln saknar även en sammanställning över det antal patienter som de två erfarna tarmkirurgerna utfört operationer på under exempelvis de sista fem åren. Som patient i dagens upplysta samhälle är det en självklarhet att också få veta hur många operationer det kvarvarande teamet vid UAS utfört i syfte att ställa teamets erfarenhet i relation till de cirka 800 patienter som opererats av dr Haile Mahteme.

Det är ett stort ansvar att via UNT meddela att en så pass stor kompetensökning skett sedan professor Lars Påhlmans öppna brev publicerades för 14 dagar sedan. Precis som i H C Andersens saga kan man utbrista att ”Kejsaren är naken”.

Det är även olyckligt att debatten hittills mellan UCC och UAS fokuserat på personliga prestigefaktorer. Man har bortsett från en utomordentligt viktig faktor, nämligen att ett patientmaterial finns för både regionsjukhus och UCC. I Sverige är årsbehovet av operationer avseende bukhinnecancer cirka 400–500 enligt den utredning som beställdes av Akademiska sjukhuset. Universitetssjukhusen i Sverige tillsammans genomför cirka 100 ingrepp per år.

Det finns alltså utrymme för UAS att bygga upp sin kompetens samtidigt som UCC kan fortsätta operera. Ett samarbete skulle förena det bästa av två världar och verksamheterna skulle befrukta varandra.

Dessutom är konkurrens alltid av godo. En stor patientgrupp med allvarlig sjukdom lämnas därför i nuläget åt sitt öde och hänvisas till långa väntetider för operation, cytostatikabehandling i avvaktan på operation och i slutändan till en försämrad vård.

Den springande punkten för att patienter med bukhinnecancer ska få den bästa vården är ett avtal. Ett stort ansvar ligger på den politiska majoriteten representerad av Anna-Karin Klomp (KD) samt den ytterst ansvarige vid sjukhuset nämligen sjukhusdirektören. Olika skäl har angivits till varför ett avtal inte kan tecknas. Kirurgkollegorna anger säkerhetsskäl.

Risken för en så allvarlig komplikation att den inte kan tas om hand på UCC med dess intensivvårdsavdelning är utomordentligt liten, vilket även borde vara känt av det nuvarande erfarna teamet på Akademiska.

Man ska även ha i minnet att långväga transporter av svårare sjuka människor än de som drabbas av komplikationer på UCC regelbundet sker till Akademiska sjukhuset.

Ett avtal förutsätter en önskan från båda parter om ett gemensamt samarbete. Oavsett var UCC:s framtida lokaler kommer att vara belägna är placeringen på Samariterhemmet den enda lösningen inom överskådlig framtid.

Jag har i andra sammanhang sett såväl UAS ledning som landstingets politiker agera klokt, smidigt och pragmatiskt. Jag har inte gett upp hoppet om att även denna knut kommer att kunna lösas och att samtliga patienter med bukhinnecancer till slut kan erhålla en optimal vård.

Anders Holtz
docent
överläkare vid Neurokirurgiska kliniken
Akademiska sjukhuset, Uppsala
UNT 27/2 2013

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!