Det är i svepande ordalag och utan saklig grund som Niclas Malmberg (MP) (UNT debatt 28/3) avfärdar min kritik som historierevisionism. Det är också lite smått ironiskt att Niclas Malmberg gör sig till talesperson för regeringens kulturpolitik, när den rollen ligger på hans partikamrat, kulturminister Alice Bah Kuhnke. Men vad är den miljöpartistiska kulturpolitiken som Malmberg ska företräda? Vad är partilinjen kring partiets omtalande kulturprogram?
Vad jag kan notera har ingen sådan antagits, Niclas Malmberg har heller inte kunnat visa det på partistämmor eller på annat öppet sätt. Sker denna diskussion bara bakom stängda dörrar?
Malmberg anklagar mig för historierevisionism, denna anklagelse kompletteras med en rad av rena osanningar.
Malmberg borde veta om att under alliansregeringen genomfördes en årlig uppräkning av kulturbudgeten, totalt sett tillfördes kulturen 916 miljoner kronor mer, trots brinnande finanskris.
Det ska ställas i relation till andra jämförbara länder, där slakten av kulturbudgeterna var påtaglig. Att alliansen prioriterar ansvar för ekonomin gjorde att även kulturen kunde fredas.
När Lena Adelsohn Liljeroth (M) tillträdde som kulturminister tillsatte hon en omfattande kulturpolitisk utredning.
Den ledde till den propositionen "Tid för kultur", som första gången på tre decennier lade om grunden för den statliga kulturpolitiken. Avskaffande av filmcensuren för vuxna, en politik för det civila samhället, en strategi för de nationella minoriteterna, en ny språklag, förändring av statens stöd till idrotten, samt ett starkare skydd mot diskriminering var några andra förslag som kom till Riksdagen under de fyra första alliansåren. Lägg därtill en lättlästproposition, en ny ungdomspolitik, en ny bibliotekslag samt en ny, egen målformulering för den statliga folkbildningspolitiken som Adelsohn Liljeroth hann med att producera.
Malmberg hänför att man i nuvarande regering tagit hand om en rad tidigare surdegar. Vad han inte nämner är exempelvis att presstödspropositionen klubbades igenom med minst fem stycken tillrättavisningar från alliansen, då vi ansåg att man inte bara kan ta valda delar av presstödsutredningens förslag som en avsmakningsmeny där man bara väljer det man själv gillar.
Dessutom nämner inte Malmberg att kulturministern, trots presstödsutredningen, gick vidare och tillsatte en egen medieutredning. När vi nu tar del av remissinstanserna, är det en beklämmande läsning, där stora delar utredarens förslag avstyrks.
I kölvattnet av medieutredningen och den hårt kritiserade filmpropositionen, något som Malmberg ser som en framgång, men som på flera punkter underkändes av Riksdagen och som lämnat ett växande missnöje inom filmbranschen, lyser effekterna av Miljöpartiets hantering av den statliga kulturpolitiken igenom.
Vi har hört mycket prat från Bah Kuhnkes och Malmbergs sida, men det är dags att också leverera!
Cecilia Magnusson, riksdagsledamot (M) kulturutskottet