Göran Bryntses engagemang för förnybara kraftslag under många år imponerar.
Det är svårare att förstå hans upprepade påståenden om kärnkraft som inte stämmer med verkligheten.
Bryntse nämner en studie från Stanford om kärnkraftens klimatpåverkan (UNT 29/8). I studien görs flera tveksamma antaganden och metodfel. Exempelvis antas att under den tid ett kärnkraftverk byggs förses samhället med el från kol och gas, och deras höga utsläpp läggs på kärnkraftens konto. Motsvarande utbyggnad av förnybart ges i studien inte sådana utsläpp trots att data visar på längre byggtider. Dessutom är resonemanget irrelevant för Sverige som inte har kol och gas. Stanforduniversitetets många Nobelpristagare är ointressant då studiens författare Mark Z Jacobson inte hör till denna skara. Förra året stämde Jacobson forskare som granskat hans studier, ett ur vetenskaplig synpunkt mycket märkligt beteende.
Påståendena om fortsatt stora utsläpp av radioaktivitet från det havererade kärnkraftverket i Fukushima är fel.
Halten av radioaktivt cesium i havet utanför kraftverket är nu jämförbar med de värden som uppmätts i mjölk från våra mejerier i Norrland, och till skillnad från havsvatten låter vi våra barn dricka mjölken. Att spår från Fukushima kan uppmätas längs USA:s kust visar snarare på hur fantastiskt låga halter av radioaktivitet vi kan uppmäta än att det är en hälsofara. Fisk och jordbruksprodukter från Fukushima kontrolleras noga och behöver sällan kasseras. Japanerna kommer fortsätta äta sin sushi och så här års kan jag rekommendera Göran Bryntse att testa päronen från Fukushima, de är fantastiska!
Mattias Lantz, forskare i tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet, medlem av Analysgruppen (analys.se)