I en debattartikel i UNT den (21/9) skriver Hyresgästföreningens Ulrika Tornberg och Torbjörn Rönnkvist om en undersökning i Göteborg av 23 000 hyresgäster som visar att var tredje hyresgäst inte flyttar tillbaka till sin bostad efter att den renoverats.
Artikelförfattarna blandar samman verkligheten med en teoretisk riskanalys som Hyresgästföreningen lät genomföra utifrån några antaganden om effekter vid standardhöjande renovering.
I en rapport från Boverket framgick att när icke renoverade fastigheter och renoverade fastigheter jämfördes, visade det sig att i de renoverade fastigheterna flyttar var fjärde hyresgäst det år som renovering slutförs. I de icke renoverade fastigheterna flyttar var sjunde. Standardhöjande renovering ökade flyttbenägenheten med 11 procentenheter. Det handlar alltså om betydligt lägre siffror än de som ofta upprepas i debatten.
Även denna mindre andel måste dock tas på allvar om det handlar om människor som upplevt sig tvingade att söka ett annat boende. Därför har vi i Sverige världens kanske starkaste skyddslagstiftning för hyresgäster, väsensskild från Nordamerika varifrån begreppet renovräkning importerats.
Lagstiftaren har gett hyresgästerna ett mycket starkt skydd så att de inte utsätts för omotiverade renoveringar.
Redan i dagsläget kräver regelverket att samtliga hyresgäster lämnar skriftligt godkännande för att hyresvärden ska få påbörja en ombyggnad i lägenheterna. Det räcker alltså att en enda hyresgäst vägrar för att renoveringen inte ska kunna påbörjas.
Lämpligt vid omfattande renoveringar är att som hyresvärd i god tid påbörja dialogen med hyresgästerna om vilken typ av renovering som ska göras, om det finns möjligheter för hyresgäster att välja nivåer på renoveringen samt om hyresgästen i och med den nya högre hyresnivån vill byta till en lägenhet i hyresvärdens bestånd som möter hyresgästens önskemål och betalningsförmåga.
Omfattande renoveringar är resultatet av att fastigheterna i Sverige från 60- och 70-talen är i stora behov av upprustning för att kunna stå kvar och för att kunna möta dagens krav.
Självklart ska renoveringarna ske med hänsyn till de boende och med ett miljötänkande. Den samlade underhållsskulden i hyresbostadsbeståndet är enorm. Den främsta förklaringen är att hyresjusteringarna årligen inte varit tillräckliga för att tillgodose det renoverings- och underhållsbehov fastigheterna har.
Författarna föreslår att staten ska ta ett större ansvar än hittills för dem som av egen kraft inte kan lösa sitt bostadsbehov. Det är rätt, men jag är inte säker på att vi menar på samma sätt. Bostadsbidraget har exempelvis inte nämnvärt förändrats sedan 1994.
Men ska människors inkomster kopplas till hyran har vi social housing i Sverige, vilket inte brukar vara den lösning Hyresgästföreningen förespråkar, men som möjligen blir den väg vi väljer i takt med att vårt hyresbostadsbestånd måste renoveras.
Däremot skulle ett lagstadgat inflytande för hyresgäster i renoveringsprocessen behöva prövas mot äganderätten och behovet av framtida investeringar och därmed hyresrättens framtid.
Det ställs stora krav på hyresvärdar vad gäller lägenheternas kvalitet, samt krav om att följa lagar och föreskrifter kopplade till förvaltningen. Hyresvärden måste själv få bestämma om och när en fastighet ska renoveras. Sker det med hänsyn till de boende och i en god dialog, samt att de nya hyresnivåerna ryms inom bruksvärdet på orten, kan hyresrätten även i framtiden vara en efterfrågad boendeform.
Andreas Sjöberg, vice vd och affärschef, Fastighetsägarna MittNord
Peter Sörman, vice vd och näringspolitisk chef, Fastighetsägarna MittNord