Denna vecka träffas EU:s och USA:s förhandlare för den sjätte förhandlingsomgången om världens största frihandelsavtal. Att inleda förhandlingar är det bästa initiativ som EU och USA har tagit sedan den ekonomiska krisens början, och de potentiella vinsterna är enorma. Men det handlar om mer än bara frihandel.
Det handlar om precis samma anledning till varför vi valde att gå med i EU. Vi behöver mer samarbete för att lösa gemensamma problem. Gemensamma problem kräver gemensamma lösningar.
Låt oss ändå börja med frihandelsavtalets ekonomiska effekter. Det har gjorts många studier, vissa mer optimistiska än andra. Men även lågt räknat är TTIP, som avtalet kallas, en tillväxt- och jobbmaskin.
Ett avtal med sänkta tullar och billigare handel med USA skulle innebära att EU:s ekonomi kan växa med 1 000 miljarder kronor. Varje år. Omräknat per hushåll skulle ett svenskt hushåll kunna spara upp till 5 000 kronor. Årligen.
Men frihandelsavtalet med USA handlar om mer än frihandel. Det handlar om att riva de murar mellan EU och USA som vi redan har rivit mellan 28 europeiska länder. I dag kan européer söka jobb eller utbilda sig i ett annat EU-land. Det har inneburit stora vinster för både människor som vill pröva sina vingar och för de företag som annars inte hade kunnat hitta den arbetskraft de efterfrågar. Genom TTIP kan vi göra det enklare för européer att arbeta i USA och tvärtom.
För det här är inget vanligt frihandelsavtal, och det är precis det som är bra med avtalet. Namnet avslöjar mycket: Transatlantic Trade and Investment Partnership.
Det är ett partnerskap där globala problem ska hanteras med globala lösningar. Det är så vi får resten av världen att följa efter, det är så vi påverkar världen, det är så vi gör skillnad.
Ett av de områden där vi måste samarbeta för att göra skillnad är problemet med antibiotikaresistens. Vi kan såklart stoppa amerikanskt antibiotikabehandlat kött vid den europeiska gränsen, men resistenta bakterier struntar i gränser, tullar och kvoter. Genom dessa förhandlingar har vi en möjlighet att sätta press på USA och gemensamt komma fram till en lösning, inte bara på detta problem, utan även för andra miljö- och hälsohot.
I en värld där vi behöver mer samarbete, inte mer isolering, är det oansvarigt att sätta sig på tvären innan vi ens vet utfallet av förhandlingarna med USA. Men det är precis den vägen som de rödgröna har gett sig in på. De säger stopp och belägg för samarbetet innan det finns något avtal.
Men vi har bara en chans, och den är nu. Misslyckas vi nu kanske vi aldrig får chansen att sätta en global standard. För det är precis nu som EU och USA är världens två största ekonomier. Om mindre än tio år kommer Kina ha sprungit om oss, och möjligheterna att påverka ett enormt Kina kommer då vara mycket sämre. Varför ska Kina följa två ekonomier som inte kan samarbeta och som inte längre är ekonomiskt ledande? Det är nu vi har chansen, och den chansen får vi inte missa.
När underskrifterna har torkat kommer detta att bli världens största frihandelsavtal, som för samman världens två största ekonomier.
Det är det bästa stimulanspaket man skulle kunna föreställa sig. Men det handlar om mer än bara frihandel. Det handlar om ett partnerskap, ett samarbete, för att hitta globala lösningar på globala problem.
Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker, Ledamot av utskottet för internationell handel