Konstverket ingår i ett större sammanhang

Håkan Holmberg upprörs över det halvfärdiga konstverket i Carolinabacken i sin ledare den 23 september och UNT kallar verket DDR-konst på nyhetsplats.

Foto: Staffan Claesson

Brev till ledarsidan2015-09-29 00:05
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konstverket är del av ett större sammanhang – ett konstprojekt med arbetsnamnet Souvenir – där objekt hämtas till paradgatan från andra städer. Varje objekt slår en brygga mellan en plats, ett historiskt skeende och den svenska samtiden. Konstverken vill bland annat ställa frågor kring hur vi konstruerar samhället och vår gemensamma identitet.

För att förstå konstverket måste man först köpa premissen att all konst inte är propaganda. Det finns en stark politisk strömning i Sverige idag, som vill att konst och kultur ska fungera som ideologiska verktyg. Om man har den konstsynen, så kommer man att tolka all konst som propaganda. Men är Dick Bengtssons målningar nazipropaganda? Propagerar tv-serien Dexter för massmord? Ett konstverk som citerar ett DDR-konstverk måste inte beskriva en längtan till DDR-samhället, utan kan tvärtom vara kritiskt mot ett samhälle där politikerna ville styra människors tankar och konstens innehåll.

Paula Bieler (SD) twittrar apropå konstverket att konsten inte måste ställa frågor, utan att ”meningen kan vara skönhet och harmoni”. Arne Sandemo (M) undrar varför inte konstens uppgift visst skulle kunna vara att ”smeka medhårs och fungera som garnityr” (UNT, 2015-09-24). Anna-Karin Westerlund (M) kommenterade projektets skiss med att det är ”viktigare att visa det historiska Uppsala och de människor som har gjort Uppsala känt, än att ta in det internationella och mångkulturella” (UNT, 2012-06-15).

Håkan Holmberg ogillar konstverk som riskerar frammana svåra minnen. Om det verkligen vore skadligt att påminnas om historien, varför uppförs då monument över förintelsen, 9/11, Estonia? Varför raderar vi inte alla spår efter händelserna och bannlyser allt som minner om dem?

I ett parallellt universum kantas Uppsalas nya paradgata av svenska flaggor och inställsamma konstverk som hyllar Uppsalas historia och bygdens stora söner. Pampiga parader trampar upp och ner för gatan. Det förflutna skönmålas och omvärlden stängs ute. Böcker och historiska dokument bränns upp. Konstnärer, filmare och författare får inte ställa kritiska frågor om samtiden eller befatta sig med historiens mörka fläckar. Jag undrar om inte vissa av konstverkets kritiker hellre hade sett en sådan verklighet.

Erik Krikortz

konstnär

Svar:

Visst finns det personer som har de uppfattningar om konst som Erik Krikortz citerar. Jag hör inte till dem. Tvärtom är det min uppfattning att konsten ska ställa frågor och ge nya dimensioner – också om den riskerar att frammana svåra minnen. Problemet med målningen i Carolinabacken är att den utan kommentar och så här långt utan synligt sammanhang kopierar ett verk som framställdes under tvång och med syftet att förhindra alla typer av frågor och förneka alla komplikationer.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör