Maria Källsson hade varit vd för Bok- och biblioteksmässan i ett halvår då telefonen ringde i hennes arbetsrum, åtta våningar upp i Svenska mässan. I luren fanns en reporter från tidskriften Svensk Bokhandel som ville veta om det stämde att bokmässan godkänt tidningen Nya tider som utställare.
– Jag hittade en notering om att de var högerextrema och hade presstöd, berättar hon när jag träffar henne i Göteborg.
Varför tillät Bokmässan dem att ställa ut?
– Jag svarade att Nya tider kunde ställa ut även om vi inte delade deras åsikter.
Efter telefonsamtalet kom obehaget krypande.
– Jag började undra, står vi för det här? Vi är tolv personer som planerar lokaler, utformar seminarier och placerar utställarna i hallarna. Vi är inte specialister på rasism eller högerextremism. Så vi vände oss till tidskriften Expo.
Det skulle ta dem ett par månader att göra en ordentlig genomlysning.
Maria Källsson och ledningsgruppen beslöt att dra tillbaka kontraktet med Nya tider, tills de hade fakta på bordet.
Det visade sig emellertid vara lättare sagt än gjort. Nya tider vägrade acceptera det artiga brev där mässan tackade för visat intresse, och meddelade att den inbetalda avgiften skulle returneras. ”Vi ska se över er medverkan till nästa år”, stod det i mailet, berättar Maria Källsson.
– Vi hann gå ut i pressen och berätta att de inte skulle vara med. Sedan insåg vi att de tänkte ta det vidare juridiskt, att vi skulle bli skadeståndsskyldiga för avtalsbrott. Då ändrade vi oss igen. De fick ställa ut.
I medierna framstod bokmässan, med vd Maria Källsson i spetsen, som en vindflöjel.
Denna händelse var upptakten till ett år av häftig kritik, protester och en unik författarbojkott av den dittills rätt omhuldade Bok- och biblioteksmässan.
Tidigare om åren hade närvaron av en förintelseförnekare som Robert Faurisson eller kontroversiella religiösa grupper som Maranata väckt diskussion.
Men detta var något annat. Maria Källsson beskriver det som att hon mot sin vilja fann sig fast i en redan förutbestämd koreografi.
– Vi underskattade alternativhögerns konspiratoriska läggning, då vi trodde att de skulle nöja sig med ett avfärdande mail. Det var en jättejobbig känsla.
När hon fick jobbet som vd hade hon varit projektledare för bokmässan i några år. Ändå var hon oförberedd, säger hon, på att grupper som Nya tider skulle vilja använda evenemanget som plattform.
– Vi har sluppit den här typen av utställare tidigare.
Maria Källsson är utbildad finansekonom och har tidigare jobbat på Stockholmsbörsen. Numera bor hon i Lidköping och pendlar till Göteborg. Uppdraget som vd handlar om att ansvara för ett affärsområde med 15 projekt, varav bokmässan är det som slukat nästan all arbetstid.
Det senaste året har hon tvingats ta ställning till några av de knivigaste och mest omdebatterade frågorna i dagens offentliga samtal. Var går yttrandefrihetens gränser? Är trygga rum med likasinnade en bra strategi för att stärka demokratin eller är det klokare att även släppa in ytterkanternas folk?
Hon har träffat företrädare för andra stora bokmässor i världen, i nätverket Ferieros, för att höra hur de resonerar.
– Vi träffades i Frankfurt och hade två punkter på agendan: situationen i Turkiet... och Göteborgs bokmässa. Det var intressant för det belyste också hur mycket lättare det är att försvara yttrandefriheten när staten är skurken och den lilla individen står för det goda. Liksom det är svårare när förhållandet är det omvända; den lilla individen har åsikter man absolut inte gillar. Slutsatsen blev: ”Det som är lagligt kan principiellt finnas och uttryckas på en bokmässa.”
Expos undersökning av Nya tider visade att tidningen inte hade publicerat eller fällt något uttalande som passerade gränsen för hot hat eller våld. De fick ställa ut.
Direkt efter mässan 2016 talades det i branschen om hur Nya tider-huliganer betett sig illa mot andra utställare. Enligt Maria Källsson var däremot incidentrapporterna färre än tidigare år.
– Att döma av dem var mässan väldigt lugn. En incident hade vi då tidningen Nya tider delades ut på internationella torget, medan ett seminarium om migration pågick. En annan då en person med koppling till Nya tiders monter uppträdde berusad och stökigt. Det är alltså vad som rapporterats till oss. Jag vet att Nya tider utsattes för en del sabotage, deras monter förstördes på nätterna. Men de anmälde aldrig det.
Var fanns Nya tider på mässgolvet?
– De tilldelades en smal monter ute i hall C, längs en vägg. Jag vill minnas att det var lite lågt i tak just där. De var fyra personer med utställarkort och ett fåtal programpunkter; med chefredaktören Vavra Suk och vice chefredaktören Sanna Hill. En man skulle prata om kungalängder hos dem, men han ställde in.
– Nya tider står ju för fruktansvärda åsikter, säger Maria Källsson. De har riktat in sig på flyktingfrågan, kriminalitet kopplad till etnicitet och konspiratorisk etablissemangskritik. Det de skriver är verkligen ingenting vi ställer oss bakom.
I våras avslöjade tidskriften Expo att Sanna Hill hade kopplingar till en film som uppmanade till hembesök hos journalister i syfte att trakassera dem.
–Vi lät jurister titt på filmen. Den var stötande och obehaglig. Men fanns det lagöverträdelser i den? Svaret blev nej, säger Maria Källsson.
Det fanns andra som ansåg att filmen var ett tillräckligt bevis på Nya tiders högerextremism. Kulturprofiler som Svante Weyler och Göran Rosenberg hörde till dem. I slutet av april publicerade DN ett författarupprop som på ett dramatiskt vis växte dag för dag på nätet. Undertecknarna, vara flera tunga namn, vägrade att vara på samma mässa som Nya tider.
–Jag fick en nyhetsflash om bojkotten. Det var vid lunchtid, jag var på väg ut på stan. Allt stannade upp. Jag ringde genast upp en av dem jag haft som bollplank och satte mig chockad på en bänk och läste upp texten.
Maria Källsson och hennes medarbetare kontaktade förlagen för att höra om det fanns någon möjlighet till dialog. Svaren blev att ingen ville samtala så länge Nya tider fick tillträde.
Avståndstagandet spred sig. Förlag och samarbetspartners var kluvna och ledsna, berättar hon. Varuhuset NK i Göteborg ville inte längre hysa bokmässans traditionella startjippo, för att inte ta ställning politiskt.
– Det hade varit väldigt lätt att bara ge efter, säger Maria Källsson. Men vi tänkte att vi måste stå fast vid principen.
Hon konstaterar att det tråkiga med bojkotten är att den slagit in en kil mellan människor som i grund och botten har samma mål:
–Vi vill alla motverka intolerans och extremism. Men vi kan inte enas om strategin. Vi som är på samma sida träter medan Nya tider kan sitta på läktaren och se hur vi splittras medan de ges ett enormt massmedialt utrymme.
Nästa upptrappning i kritiken mot bokmässan var de mail som skickades ut direkt till internationella gäster som tackat ja till att medverka.
– Poeten Athena Farrokhzad och AFA tog initiativ till brev där de uppmanade våra utländska gäster att hoppa av. Vi försökte bemöta deras bild av situationen i egna brev.
Kenyanske nobeltippade författaren Ngugi Wa Thiongo blev inte övertygad. Han valde att ställa in sin medverkan. Själv har Maria Källsson emellanåt legat sömnlös och grubblat.
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev berörd. Jag respekterar dem som inte vill komma – och beklagar det. En författare kan ta sitt beslut på personliga grunder. Men en bokmässa måste stå upp för något som ska hålla över tid.