Alla oroar sig över gängvåldet och skjutningarna och vet att de är ett stort samhällsproblem som är mycket svårt för polis och rättsväsendet att råda bot på. Alla vet att det är den organiserade brottsligheten som orkestrerar dåden. Alla vet också att pengarna från knarksmuggling och knarkförsäljning är den viktigaste motorn hos dessa kriminella grupperingar.
Kanske inser man också att det extrema gängkriget som vi nu har i Uppsala riskerar att öka segregationen och därmed skapa en ond spiral.
Men där tar ofta analysen slut. Legalisering av cannabis diskuteras, och införs av allt fler länder, som ett sätt att minska flödet av pengar till de kriminella. Men det finns lite eller otydligt vetenskapligt stöd för att det skulle vara tillräckligt effektivt och att fördelarna skulle uppväga nackdelarna med försämrad folkhälsa. Och så länge som den illegala drogförsäljningen är så lukrativ räcker inte ökade resurser till polisen för att lösa problemen.
Var kommer knarkpengarna ifrån? Man kanske har en bild av att det är ”knarkarna”, de kriminella och de utslagna missbrukarna som konsumerar knarket och förser gängen med pengar. Visserligen är det enligt Folkhälsomyndigheten vanligast med missbruk bland socialt utsatta, men det är knappast från denna relativt lilla grupp som de stora pengarna kommer.
När polisen lyckades avlyssna de krypterade chattarna visade det sig att införseln av knark till Sverige var upp mot 150 ton, tio gånger högre än tidigare uppskattningar. En del av knarket går vidare till andra länder, men en stor del av denna enorma mängd illegala droger konsumeras av närmare 700 000 svenskar och förser brottsligheten med 5–10 miljarder kronor per år. Vi pratar alltså om hederliga människor från alla samhällsklasser, med arbete, familj och ett ordnat liv, exempelvis studenter, läkare, snickare, advokater, byggnadsarbetare och krögare. De flesta av dessa personer uppfattar att de hanterar sin knarkkonsumtion på ett ”disciplinerat sätt” och de är nog inte så mottagliga för den information om knarkets hälsofaror som de har hört sedan de var barn. De anser att deras knarkkonsumtion är deras ensak.
Hade det varit så enkelt att det rus som de anser sig ”förtjäna” och tycker sig hantera inte haft konsekvenser för andra så hade det varit en sak. Men sanningen är att deras drogkonsumtion är själva roten till hela den våldsspiral som driver tonåringar att begå bestialiska dåd.
Skäms! Skäms över att ni lämnar över konsekvenserna till de utsatta barnen som dras ned i avgrunden. Skäms för att ni fegt gömmer er droghantering på de kriminellas bakgård och göder deras onda makt.
Någon kanske anser att ovanstående skambeläggande är primitivt och destruktivt. Men skam är en viktig känsla som evolutionen har försett oss med och det finns forskning som visar att skam kan vara en stark drivkraft till förändring. Notera också att vi inte avser att skambelägga socialt utsatta med ett missbruk som kan vara resultatet av självmedicinering, och som behöver beroendevård.
Vi anser att media behöver bredda sin syn på gängvåldet och föreslår en bevakning och analys som inbegriper ansvaret hos de 700 000 svenskar som köper illegala droger. Vi föreslår också en stor statlig informationskampanj, för att nå ut till dessa personer. De som ser sig som goda människor och därför borde kunna rannsaka sig själva och fundera på konsekvenserna av sina knarkköp. Exempelvis skulle följande mening kunna passa i denna informationskampanj.
Du som tycker det känns ”coolt hemligt” när du tar en lördagslina: Skäms, och tänk på att den leder till att barn mördar.