Replik
LRF Mälardalen anklagar i en debattartikel Livsmedelsverket för att sko sig på slaktavgifterna. I artikeln finns flera missförstånd och felaktigheter.
I Sverige har vi en djurskyddslagstiftning att vara stolta över. En av Livsmedelsverkets viktigaste uppgifter är att kontrollera att lagar följs. Exempelvis kontrolleras alla fyrfota djur som ska bli mat, före och efter slakt, så att de är friska och hanteras väl.
Lagen säger även att företagen ska betala för kontrollen och Livsmedelsverket är därför skyldigt att ta ut kontrollavgifter. Ny EU-lagstiftning gör att den tidigare modellen för kontrollavgifter inte längre är tillåten och därför måste avgiftssystemet göras om. Vi förstår att det kan upplevas krångligt, även om Livsmedelsverket strävar efter att det ska vara så lätt som möjligt för företagare att förstå grunden för sin avgift och vad som kan göras för att den ska bli lägre.
Hur påverkas då avgifterna? Debattörerna hävdar att många slakterier får timtaxor på 1750 kronor vilket inte stämmer. Under 2020 betalar stora slakterier 779 kronor i timmen. Mindre slakterier kan få ytterligare nedsättning av timtaxan, så den blir mellan 80 till 500 kronor.
Det finns andra företag, exempelvis äggpackerier och mejerier, som får en ny avgift på drygt 1700 kronor. De får inte del av den statliga nedsättning av taxan som slakterier får. Men de företagen kontrolleras ofta bara en eller ett par gånger per år.
Debattörerna menar att Livsmedelsverket inte efterlever livsmedelsstrategin. Det är fel. Vi arbetar hårt för att nå målen i livsmedelsstrategin genom effektiviseringar och strävan efter likvärdig kontroll, samtidigt vill vi underlätta för livsmedelsföretagen att leva upp till lagar och regler.
Grunden för en konkurrenskraftig livsmedelssektor är att konsumenterna kan lita på att maten är säker att äta och att djuren som slaktas är friska och har haft det bra. Då behövs både producenter och kontrollmyndigheter.