Vi vill ha jämställdhet

Sveriges juniorrepresentanter i cheerleader-VM måste bekosta deltagandet själva. Notan på närmare en halv miljon ska betalas av oss, skriver 33 föräldrar till lagmedlemmar.

Arkivbild.

Arkivbild.

Foto: Malin Hoelstad / SvD / TT

Debatt2018-09-28 00:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om ett halvår reser ett hårt tränande lag bestående av 26 unga tjejer från Uppsala till USA för att representera Sverige i VM. Men det är vi, idrottsutövarnas föräldrar, som får klara notan på närmare en halv miljon kronor. Det svenska juniorlandslaget i cheerleading står i stor utsträckning helt utan bidrag.

I april 2019 reser det svenska juniorlandslaget i cheerleading till USA och VM för att ta revansch från i fjol. För att det ska bli möjligt förutsätts det att vi, lagmedlemmarnas föräldrar, för andra året i rad ställer upp med både tid och pengar.

Cheerleading är en sport som ännu inte har fått den status som krävs för att bli ett självständigt förbund inom Riksidrottsförbundet och får därmed väldigt små bidrag för deltagandet i VM. Även om aktiva visar på sportens idrottsliga karaktär kämpar cheerleadingen fortfarande mot fördomar som bidrar till att undergräva synen på den och därmed dess status.

Idrott är en starkt normstyrd och hierarkisk företeelse. Utövare och sporter rankas olika, fortfarande är det utövande män som får mest betalt och sporter med män som får mest utrymme i media. Kvinnliga utövare har under åren försökt att väcka opinion i frågan, till exempel har både damfotbollen och damhockeyn varit i fokus. Internationella sammanslutningar premierar herrlag och idrotter där män dominerar, medan damlag och idrotter där kvinnor dominerar åsidosätts.

Ett aktuellt exempel är skillnaderna i ekonomiskt bidrag mellan fotbollslag som kvalificerar sig till VM.

Damerna får inte en krona i bidrag från internationella fotbollsförbundet Fifa för sin medverkan, medan herrarna fick 80 miljoner kronor. Damspelare är ofta så underbetalda att de tvingas avbryta idrottskarriärer i förtid. Under september och oktober uppmärksammas Idrottens dag i hela landet. Det är Riksidrottsförbundet, distriktsidrottsförbunden och SISU Idrottsutbildarnas satsning för att fler ska kunna och vilja idrotta hela livet. Dagen lämpar sig väl för att peka på den ojämställdhet som råder inom idrotten.

I en fördjupad analys av idrottsstatistik som Centrum för idrottsforskning har gjort på uppdrag av regeringen konstateras att fördelningen av offentliga medel mellan kvinnors och mäns idrottande och motionerande är ojämställd.

Utredaren slår också fast att den könsmässiga snedfördelningen är tydligast inom barn och ungdoms-idrotten.

En av de mest krävande sporterna för unga i dag är cheerleading, som kombinerar gymnastik med akrobatik och avancerade byggformationer. Varje enskild individ har betydelse för hela lagets prestation, och varje enskild individ behöver vara stark, modig och ha ett stort utspel. Sporten kräver engagemang av sina utövare och den älskas! Dragningskraften är farten, kraften och den sammanhållning som sporten ger. Inte sällan är ut­övarna förebilder för yngre.

Cheerleading är också en stadigt växande sport med allt fler utövare. Även kulturen har fått upp ögonen för sporten – den syns i den prisade filmen ”The Square” och i en musikvideo med bandet Kent.

Juniorlandslaget, som representerar Sverige i VM, är USC Excaliburs i GF Uppsalaflickorna. Det består av 26 unga tjejer, snittåldern är 14 år, som tränar nio timmar i veckan. Tränarnas arvode är på ideell nivå och varje tävlingstillfälle är upp till oss föräldrar att finansiera.

På bara ett halvår ska vi föräldrar ordna fram närmare en halv miljon kronor för att laget ska kunna delta i VM.

Det betyder att ett oräkneligt antal timmar kommer att läggas på att hitta sponsorer, på allehanda försäljningar, lotterier och arbete vid evenemang. I vilken annan sport skulle en sådan stor insats krävas av föräldrarna, när det handlar om ett lag på VM-nivå?

- Vi, föräldrar, vill ha en jämställd idrott – villkoren för tjejer och killar, damer och herrar ska vara desamma inom alla sporter.

- Vi vill att cheerleading ska ha den status den förtjänar.

- Vi vill att våra ungdomar ska gå ut på mattan och veta att deras idrottsutövning är lika mycket värd som andras.

Lagföräldrar:

Elisabet Sandberg, Martin Larsson, Helena Holmquist, Carl Holmquist, Maria Bergström, Martin Bastmark, Charlotta Hultin, Magnus Hultin, Maria Norén, Emanuel Norén, Maria Kjellsson, Martin Kjellsson, Johanna Larsson, Caroline Pettersson, Fia Karlberg, Mats Högberg, Anna Högberg, Barbara Leal, Claudio Leal, Anne Lineborn, Viggo Lineborn, Sara Eklund, Karl Eklund, Linda Andersson, Åsa Betz, Martin Betz, Anki Zandén, Bitte Ben Yahia, Anna Gyllenstrand, Niclas Gyllenstrand, Niklas Utterström, Mikael Hamberg, Lena Engstrand