EU:s utsläppshandel är unionens enskilt viktigaste verktyg för att uppnå våra internationella klimatåtaganden. Det görs som bäst en översyn, men det förslag som parlamentet röstade igenom förra veckan levererar, enligt EU-kommissionens egna utvärderingar, inte det som fastslogs i Parisavtalet – en begränsning av temperaturökningen till väl under två grader. Det är fakta. Det var med den anledningen vi gröna röstade mot förslaget. Vi vill att EU ska ta på sig den gröna ledartröjan och vara först ut med att anpassa vår klimatpolitik till Parisavtalet.
Vi ska leda den gröna omställningen – genom att sätta ett tydligt pris på klimatpåverkan och investera i gröna jobb.
Att EU:s utsläppshandel inte uppfyller Parisavtalet är alarmerande och skickar mycket problematiska signaler till omvärlden. Om EU, som var drivande bakom Parisavtalet, inte tar sikte på att uppfylla dess klimatmål – varför ska då resten av världen göra det?
Fjellner vill få det att låta som att skillnaden mellan en reduktionstakt 2,2 och 2,4 procent inte är så stor, men över tid får det stora konsekvenser.
Enligt beräkningar från konsultföretaget Thomson Reuters skulle en reduktionstakt på 2,4 procent leda till att priset på en utsläppsrätt nästan dubbleras jämfört med EU-kommissionens förslag. Detta skulle såklart stärka drivkrafterna för innovation och grön omställning.
Merparten av ändringsförslagen som kommit från moderathåll har handlat om att öka antalet utsläppsrätter vi ger bort gratis. I stället för att låta utbud och efterfrågan sätta priset har den europeiska högern försökt skapa undantag och subventioner. Nu står vi med ett resultat som liknar en jordbruksfond för Europas industri. Det hjälper oss inte i den gröna omställningen. Våra gröna ändringsförslag och krav i förhandlingarna har varit att hela tiden se till att EU bör uppfylla Parisavtalet: En linjär reduktionsfaktor på 2,4 procent, att utsläppen beräknas på riktiga uppdaterade data (vilket Moderaterna avfärdade) är två tydliga vägar mot en mer ambitiös ETS.
Ju längre vi väntar med att justera våra verktyg, desto mer drastiska förändringar kommer att krävas för nå målen, vilket blir en svårare utmaning både socialt och för Europas industrier.
EU är inte ensamt i den gröna omställningen. Vi ser sedan utsläppshandelssystemet startade hur fler länder och delstater inför och planerar för egna system. Att leda utveckling kräver ständig innovation. Det finns en enorm tillväxtpotential förutsatt att vi inte fastnar i det gamla, utan tillvaratar ny teknik för att leda utvecklingen.
Utan ett progressivt EU hade vi inte sett ett Parisavtal och utan ett ändamålsenligt handelssystem med utsläppsrätter kommer vi inte att nå våra klimatmål.
Fjellners utspel är tyvärr ett tecken på gammelmoderaternas återkomst, de som vägrar ta klimatansvar och som hellre skyddar fossila industrier än främjar tillväxt av gröna näringar och innovationer.
Det Fjellner kallar plakatpolitik skulle jag snarare säga utgör ett anständigt förhållningssätt mot klimatet och det avtal vi slöt i Paris. Ett ansvar inför kommande generationer.
Jakop Dalunde, Europaparlamentariker (MP), ETS – förhandlare för Gröna gruppen i Europaparlamentet