Inledningsvis vill vi tacka för Rädda Barnens engagemang för de asylsökande, både det som sker nu och det arbete ni genomfört tidigare i regionen. Det har varit och är till stor hjälp.
Vi vill samtidigt passa på att förklara bakgrunden till att vi nu måste stänga ned boenden och låta de som bott där flytta till andra orter, ett ämne som Rädda Barnen tar upp i UNT (7/3).
Migrationsverket behöver allt färre platser i asylboenden. Det är en följd av att allt färre söker skydd i Sverige. Vi avvecklar sedan en tid tillbaka boenden för att inte stå med tomma boendeplatser och samtidigt tvingas betala för dem. Det är ett ekonomiskt ansvar vi har.
De som flyttar kommer i första hand, och i mån av plats, att få bo på Migrationsverkets egna boenden. Det är boenden utan tidsbegränsade avtal, som drivs av Migrationsverket.
Vi har full förståelse för att uppbrotten är tuffa – inte minst för barn. Inför varje flytt är vi därför noga med att informera de berörda familjerna och lokalsamhället om avvecklingar så fort det går. Så har vi även gjort i Gävleborg.
Vi har även dialog med exempelvis skolpersonal, socialtjänst i respektive kommuner, sjukvården och integrationssamordnare. Allt för att säkerställa att barnens behov av boende, skola och hälsa så långt som möjligt blir tillgodosedda även i den nya kommunen.
När flyttarna sker används bussar och det finns därför begränsade möjligheter att få med allt bohag. I många fall har vi ändå sett till ordna så att familjer fått med sig trehjulingen eller någon extra flyttlåda.
Det kan också vara värt att framhålla att runt hälften av de som flyttar har ett avslagsbeslut.
De har kort tid kvar fram till hemresan som sker med flyg. Det är något som ytterligare begränsar hur mycket familjerna kan ta med sig.
De familjer som har fått besked om att de får stanna och som har blivit kommunplacerade brukar i regel inte behöva flytta när det ordinarie boendet ska avvecklas. I de fallen är också möjligheterna att behålla sitt bohag större.
I alla dessa flyttar har vi fått och får hjälp av kommuner och ideella krafter.
De har bidragit med personbilar och lastbilar för att de sökande ska få ta med sådant som annars skulle ha fått bli kvar. Det är vi mycket tacksamma för och det visar också hur beroende vi är av att flera aktörer samverkar.
Magnus Önnestig, regionchef, Migrationsverket