Uppsalas busschaufförer måste skyddas

Uppsalas busschaufförer borde inte behöva veta hur man skyddar sig från knivattacker, skriver Kent Kumpula.

Kent Kumpula

Kent Kumpula

Foto: Staffan Claesson/Axel Hilleskog

Debatt2024-04-20 07:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tryggheten i Uppsala går tyvärr åt helt fel håll och våra busschaufförer utsätts gång på gång för allt från hot till att bli bespottade, misshandlade och nu till slut även knivskurna. De har varken tillräcklig skyddsutrustning eller utbildning att hantera beväpnade våldsverkare, vilket på sätt och vis känns naturligt.

Bara tanken att en busschaufför ska behöva hantera knivattacker i sin tjänsteutövning är nämligen helt bisarr. En busschaufför ska nämligen kunna koncentrera sig på trafiksäkerheten, på att framföra en buss i stadsmiljö och på att kunna besvara eventuella enklare frågor från passagerarna. Knivattacker borde inte ens finnas på kartan att oroa sig för som busschaufför i lokaltrafiken. Men det är tyvärr så långt otryggheten i Uppsala har kommit. Nog är nog.

Inom loppet av några få dagar har nu två olika busschaufförer i Uppsala attackerats, varav en med kniv. Vi måste därför agera skyndsamt för att skydda våra chaufförer, det går inte att blunda för verkligheten längre.

Vi måste säkra tryggheten för våra busschaufförer, och självklart finns det lösningar på det. I London sitter chauffören helt åtskild från passagerarna. Det sitter ett låst och fullständigt skyddsglas mellan chaufför och passagerare. Med några mindre hål i glaset för att göra det möjligt att kommunicera är det här en perfekt lösning, särskilt med tanke på hur interaktionen mellan chaufför och passagerare ser ut i dag. Jag har länge funderat på varför vi inte har skyddsglas för våra chaufförer i Uppsala, och ju fler attacker vi får desto märkligare blir det att vi inte satsar på tryggheten.

Det finns ingen anledning att passagerarna ska kunna ”komma åt” chauffören överhuvudtaget. Passageraren blippar sitt kort och kliver på bussen, allt som behövs i interaktionsväg går att lösa genom skyddsglaset.

Det enda argumentet mot att montera låsbara skyddsglas är att det kostar pengar. Men skulle Uppsala kommun ta bort överflödet av farthinder i Uppsala kommun, skulle kostnaden för reparationer av sönderslagna bussar minska med miljonbelopp årligen, samtidigt som tidsbesparingen genom ökad framkomlighet skulle göra varje busslinje mer kostnadseffektiv. Bara den besparingen skulle nog täcka kostnaden att montera skyddsglas.

Kostnaden för sjukskrivna busschaufförer på grund av skador i rygg och nacke skulle också minska med mindre farthinder i Uppsala, och med skyddsglas som säkerställer att fler busschaufförer inte blir knivskurna eller misshandlade framöver skulle även sjukskrivningarna för sönderslagna busschaufförer minska. Det skulle därmed bli en ren ekonomisk vinst att montera skyddsglas, men vi måste säkerställa att våra chaufförer skyddas helt oavsett om det blir en ekonomisk vinst eller inte.

Det är en medmänsklig vinst att montera skyddsglas i våra bussar, och det säkerställer att vi har busschaufförer som vill framföra bussar i Uppsala framöver. För vem vill fortsätta att jobba som eller utbilda sig till busschaufför i dag, om man riskerar att misshandlas, bli bespottad och knivskuren? När det enda man som busschaufför vill göra är att framföra sin buss, och hjälpa fram passagerarna till deras resmål?