Vart vi än vänder oss följs vi av frågan “varför mår unga så dåligt?”. Likväl gör sig frasen “unga mår så dåligt trots att de har det så bra” påtaglig i debatten. Googlar vi ungas psykiska ohälsa dyker det upp meningar som: “Unga har det för bra”, “unga har aldrig mått sämre”, “unga påverkas av ideal och normer” och “Sociala medier är orsaken till ungas dåliga mående”. En fråga vi ställer oss är, hur ofta pratar vi med unga i stället för om?
Det är värmande att höra det engagemang vuxna har kring ungas psykiska hälsa men, vi bör sluta prata om och i stället börja prata med unga. Utan unga inkluderade i frågan kommer vi aldrig förstå ungas situation, oavsett hur mycket omtanke, engagemang och resurser som ligger bakom.
I dag, på världshälsodagen för psykisk hälsa vill jag passa på att lyfta det arbete som under våren genomförts i samarbete mellan Region Uppsala, med kommunerna Tierp och Älvkarleby, och den ideella föreningen Tilia. Dess arbete och agerande, för att främja ungas psykiska hälsa i regionen har varit föredömligt. Detta med grund i Tilias metod “ungas röster”. En metod som bygger på att experter, unga, själva får bidra med lösningar på sin situation i stället för att i bästa fall tycka till om redan framtagna förslag från vuxna. En metod där unga är inkluderade hela vägen, från idé till färdigt beslut eller förslag.
De behov som unga gett och återkommande ger uttryck för till Tilia är slående lika och inte minst bygger de på mänskliga behov. Tre övergripande teman som tillsammans ringar in de ungas önskemål är förbättringar av skola, fritid och hjälp och stöd. Tre saker som redan finns institutionaliserade och som i mina ögon gör det tydligt att även om vi står inför en viktig uppgift, behöver lösningen inte alltid vara svår, och sällan ensam. Unga önskar närvarande vuxna, ett sammanhang, att få känna tillhörighet, att ges kunskap och information kring ämnet psykisk hälsa och inte minst, att vi lyssnar till dem.
Likväl som vi i beslutsfattande kring unga, på en samhällsnivå behöver lyssna till och inkludera unga bör även du, som privatperson börja prata med och inte om unga i din närhet. Jag tänker på de ord en ung utbrast i under en av de workshops som ägt rum i regionen “Vuxna gör det så komplicerat hela tiden. Det vi vill ha är inte så himla svårt men de vill inte lyssna och då blir det komplicerat sen.”
Ett citat som jag anser rama in allt som detta handlar om. Jag tror att det är när vi börjar lyssna för att förstå som ungas behov framkommer. När dessa behov finns synliga, då kan vi möta dem med rätt insats och först då kan hälsa stärkas. Kanske behöver vi som unga inte så mycket mer än att få känna oss sedda, lyssnade till och ges en röst i det som rör oss.
Tilia har sedan 10 år tillbaka, varje dag lyssnat till unga genom dess stödverksamhet och i det kunskapshöjande arbetet. Den Ideella föreningen bygger på ungas önskemål och behov och har genom dess stödchatt, stödmejl, lägerverksamhet, stödgrupper med mera funnits för alla de unga som önskar stöd, på deras egna villkor. För att försäkra sig om att arbetet sker på ungas önskemål finns en advisory board, en grupp unga som säkerställer att arbetet fortsatt är förankrat hos dem. Jag tror att vi har mycket att lära oss av att lyssna till samhällets unga, dem är ju trots allt experter på sin egen situation.
Kanske kan även du lyssna till en ung människa nära dig. Men inte för att den behöver lösas, värderas eller ges råd. Utan för att den ska bli hörd, sedd och lyssnad till. För att det ska hända behöver du främst vara ett hjärta med öron som lyssnar.