Den senaste tiden har vi kunnat läsa om djupt upprörande berättelser om hur sexuella trakasserier sker inom högskole- och studentvärlden. Det som skildras är helt oacceptabelt. Ingen student, doktorand eller anställd ska behöva utsättas för sexuella trakasserier.
Högskolan har i dag 400 000 studenter och 75 000 anställda. En så omfattande verksamhet som rör så många människor har ett viktigt ansvar att prioritera arbetet mot alla typer av diskriminering och trakasserier. Verksamheten präglas också av tydliga maktförhållanden som måste hanteras professionellt, till exempel mellan lärare och studenter och mellan handledare och doktorander.
Trakasserier kan utöver svåra personliga trauman ge konsekvenser som att människor inte slutför sina studier eller ens söker sig till högskolan. Varje drabbad, varje händelse är en förlust för hela samhället. För att inte tala om det lidande och de konsekvenser som detta får för enskilda personer. För att bekämpa sexuella trakasserier behöver vi flytta fokus från att ansvaret ligger på individen. Det är de med ansvar och makt som har kraften att förändra. Ansvaret får aldrig läggas på den som har utsatts. Alla som sitter på makt måste därför nu visa att de verkar för förändring. Konsekvenserna av att modiga berättar om sina upplevelser måste leda till åtgärder.
Det finns tydlig lagstiftning när det gäller sexuella trakasserier. Ledningarna för våra lärosäten har därför en viktig skyldighet, de måste vara tydliga när det gäller att arbeta mot sexuella trakasserier. Jämställdhetsarbetet behöver ha högsta prioritet och vara välkänt på alla nivåer inom lärosätena. Lärosätenas ansvar rör inte bara de krav som finns i diskrimineringslagen.
Ett välfungerande arbete med studenters och doktoranders psykosociala arbetsmiljö fungerar förebyggande och skapar tydliga vägar för vart du kan vända dig. En säker och trygg arbets- och studiemiljö på landets lärosäten gynnar inte endast dem bland studerande och personal som drabbas direkt. Det gynnar samtliga inom akademin. Som student eller doktorand delar du, och skapar, en god lärandemiljö gemensamt med dem omkring dig. Detta leder i sin tur till att höja kvaliteten i din utbildning. Samma kollektiva intresse för en trygg miljö gäller för personal, ledning och studentrörelse.
Det är viktigt att göra det som krävs från regeringens håll för att främja arbetet mot diskriminering och sexuella trakasserier. Sektorsmyndigheterna Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet samt Vetenskapsrådet har nu kallats till Utbildningsdepartementet för att ge sin bild om sexuella trakasserier i högskolan, och lyfta vad de ser behövs gällande kartläggning eller nya åtgärder.
Trakasserierna sker även inom studentrörelsen. Den behöver likt alla andra aktörer syna sin egen verksamhet. Hur garanteras trygga miljöer även inom studenternas egna led? Det finns ett stort arbete att göra, och då behöver blicken även vändas inåt. Utöver detta kan däremot studenterna genom sin organisering stärka arbetet. Studentrörelsen har ansvar för att se över rutiner när det gäller studiemiljö samt att följa att lärosätenas arbete med jämställdhet efterlevs. För att visa att studentrörelsen står på sina medstudenters sida så får inte detta bli en notis i dess historia. Studentrörelsen behöver vara drivande i att skapa strukturell och kulturell förändring. En hög andel av den forskande och undervisande personalen har osäkra anställningar, vilket gör dem extra sårbara för maktrelaterade trakasserier.
Liksom i andra branscher med osäkra villkor är det svårt att höja sin röst för den som riskerar sin anställning. Facket har den svåra uppgiften att stödja den medlem som utsatts för sexuella trakasserier men också den medlem som anklagats. En öppen dialog mellan arbetsgivare och de fackliga organisationerna är en förutsättning för att bra rutiner finns på plats och att de efterlevs. Att så inte sker är ett stort misslyckande både för facket och för arbetsgivaren. För att komma tillrätta med problemen kommer Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) att syna den egna organisationen i syfte att förstärka arbetet mot sexuella trakasserier.
Fler vågar nu höja sin röst. Då är det viktigt att alla som har verktygen för att skapa förändring också lyssnar och agerar. Alla studenter, doktorander och anställda måste kunna känna sig helt trygga på högskolan.
Helene Hellmark Knutsson
Minister för högre utbildning och forskning (S)
Charlotta Tjärdahl
Ordförande Sveriges förenade studentkårer, SFS
Mats Ericson
Ordförande Sveriges universitetslärare och forskare, SULF