Världen brinner, klyftorna är stora och mänskliga rättigheter och demokrati hotas på många håll. Det är dags att vända den onda spiralen.
Det är en viktig mandatperiod i Europaparlamentet. De kommande åren kommer bli helt avgörande för FN:s globala hållbarhetsmål. Det kommer också bli kritiskt för EU-ländernas bistånd- och utvecklingspolitik, politikområden som alltmer attackeras högerifrån.
I det förändrade globala landskapet, där viktiga länder som USA tydligt stegar bort från internationellt samarbete för gemensamma utmaningar, måste EU ta ledarskap.
Jag uppmuntras av berömmet Sverige får för sitt ambitiösa, principfasta och effektiva bistånd, men jag vill se mer engagemang också från övriga medlemsländer. Det är hög tid att alla följer vad de gemensamt lovat och ger minst 0,7 procent av BNI till utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd.
Det är nu vi måste samarbeta mer för demokrati och mänskliga rättigheter och tackla det krympande utrymmet som civilsamhället upplever världen över.
Det är nu vi behöver satsa på klimatet, vår tids gemensamma ödesfråga. EU måste ta ledartröjan och visa verklig politisk vilja på hemmaplan, samtidigt som vi måste öka vårt internationella samarbete och stöd för miljö och klimat globalt. De misslyckade förhandlingarna i Madrid på COP25 gjorde detta än tydligare för mig.
Europaparlamentets utvecklingsutskott, där jag sitter, brukar vara blåslampan som driver på EU:s medlemsländer att stå upp för ett bra och inkluderande utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd, och för att EU ska ta ansvar för gemensamma globala utmaningar.
Den här mandatperioden finns däremot en oro i utvecklingsutskottet för vad moderaternas och kristdemokraternas partigrupp och deras ungerska samordnare kommer att hitta på.
På hemmaplan har vi också Moderaternas eget utspel om att slopa utvecklingsbiståndet, där de ännu en gång visade att de inte bara tvekar att sänka skatter och skära ner för dem som har det sämst ställt i Sverige, men också globalt.
Moderaterna förespråkar ekonomisk tillväxt och handel i stället för bistånd, och självklart är handel en viktig del. Men mycket mer måste till. I dagens alltmer instabila omvärld behöver vi svenskar fortsätta vara en positiv kraft för demokrati, fred och frihet och mot fattigdom och förtryck.
Vi kan inte backa med det humanitära biståndet och det mer långsiktiga utvecklingssamarbetet. Inte nu när världens katastrofer och kriser ökar och kan tvinga ännu fler människor på flykt.
För en mer hållbar och trygg värld kan vi inte blunda för fattigdom, ojämlikhet, krig och förtryck. För mig är det en självklarhet att stå upp för ett bra och effektivt bistånd med mer samstämmighet mellan EU:s olika politikområden.