Idag den 27 januari är det 75 år sedan förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades. 75 år sedan den ofattbara sanningen om nazisternas folkmord på 6 miljoner judar blottades för världen. Även romer, funktionsnedsatta, homosexuella och andra tillhörde nazismens offer. i minsta detalj. Bara genom att aktivt och ständigt hålla minnet av Förintelsen vid liv kan vi undvika att historien upprepas.
”Förintelsen har hänt. Blir den glömd kommer den att hända igen”. Så skriver svenska psykologen och förintelseöverlevaren Hedi Fred i en av sina böcker. Det kan låta som en onödig klyscha, hur skulle det vara möjligt att glömma ett folkmord på så många människor? Men tyvärr är minnet ofta sämre än vad vi tror. Som Europaparlamentariker ser jag på nära håll hur minnet av det fruktansvärda bleknar i Europa, hur attityder som en gång i tiden möjliggjorde Förintelsen har börjat dyka upp till ytan igen.
Det syns i att flera europeiska partier med rötter i eller kopplingar till nynazistiska rörelser tagit plats i Europaparlamentet det senaste decenniet. Det syns i hur nynazism, vänsterextremism, islamistisk extremism som alla har antisemitismen som gemensam nämnare hotar öppenheten. Det syns i hur antisemitismen i Europa har ökat under flera år, med hatbrott och attacker mot synagogor och judiska skolor och butiker. Det här händer också i Sverige. Judar tvingas ställa in aktiviteter då säkerheten inte kan garanteras. Judiska barn möts av hat och antisemitiskt klotter. I sociala medier sprids antisemitiska budskap som förpestar den offentliga debatt- och samtalstonen.
Förintelsen får aldrig någonsin glömmas eller förminskas, men vi har uppenbarligen inte gjort tillräckligt för att komma ihåg. Vi måste lära oss av historien. Vi måste lära oss se mönster som över tid gjorde att Förintelsen kunde hända utan att någon satte stopp. Inget ska tas för givet - mänskliga rättigheter måste försvaras, påhopp, hot och hat mot minoriteter måste fördömas, rättsstaten måste skyddas. Inom EU pågår i vissa medlemsländer en nedmontering av rättsstaten och minoriteters rättigheter. Det är nu vi måste använda våra lärdomar, gå in och stoppa utvecklingen innan det går för långt.
Därtill får vi inte underskatta de insatser som gjorts för att undvika att historien upprepas. EU bildades när Europas länder gick samma och sade “aldrig mer”, för att skapa fred och för att andra världskrigets grymheter aldrig skulle upprepas. Nu börjar allt fler tycka att EU gjort sitt, att det är dags för länder att dra sig tillbaka. Det är inte så det fungerar, fred och tolerans är ingen engångsinsats. EU är Europas främsta garant för att Förintelsen inte händer igen, men EU kommer bara vara det så länge vi varje dag väljer samarbete istället för förstörelse.
Snart finns inga överlevande kvar och då förvandlas vittnesmålen till historia. Därför blir det ännu viktigare att förmedla kunskapen om Förintelsen till kommande generationer. Internet är en viktig kunskapskälla, men är allena inte tillräcklig. Det är inte nödvändigtvis de digitala sökmotorerna som leder oss rätt, till korrekt fakta och vetenskapligt underbyggda artiklar. Risken för lögner och påståenden om att Förintelsen aldrig ägt rum kan lätt blandas ihop med sanning och fakta. Skolans historieundervisning spelar därför en ännu viktigare roll idag.
Alla barn måste få en bra och komplett tillgång till historien. Att få kunskap om Förintelsen, om mekanismerna bakom nazismens framväxt och konsekvenserna av den genomförda politiken är helt fundamentala. Att elever får möjlighet att göra studieresor till förintelselägren och de museer som finns i anslutning till olika platser kan också vara ett sätt att få fördjupad kunskap om det ofattbara som på många sätt är svårt att ta till sig.
De extrema rörelsernas judehat kan bara hållas tillbaka ju fler som har kunskap, engagemang och mod att säga ifrån. Vi har sett vilka grymheter människor är kapabla till, vi har sett hur illa det kan gå när de som tror på allas lika värde håller tyst. Låt oss aldrig glömma och låt oss aldrig tro att det inte kan hända igen.