Den omtumlande regeringsbildningen efter förutvarande statsminister Stefan Löfvens avgång ger skäl att fundera över tonläge och språkbruk inför valrörelsen. Det splittrade läget i opinionen präglar hur språket färgar medborgarnas syn på representativ demokrati som styrelseskick.
De amerikanska sociologerna Levitsky och Ziblatt har i sin bok ”Hur demokratier dör” bland annat tagit fasta just på hur språkbruk och antagonism mellan företrädare för olika partier kan få effekt på förtroendet för demokratin. Tillsammans med en acceptans för våld och lagbrott som politiska uttrycksmedel samt en relativisering av betydelsen av fria och oberoende medier är just språk och respekt för andra politiska uppfattningar än den egna helt avgörande för en allmän tilltro till demokratins funktionssätt.
Sverige har varit förskonat från dessa riskfaktorer. Men våld har förekommit, liksom idéer om att ”fängsla” politiska motståndare och förslag på vad fria medier borde bevaka. Det finns också en oro för hot och våld hos många förtroendevalda. 26 procent av de förtroendevalda i riksdag, kommuner och regioner uppger att de utsatts för trakasserier, hot eller våld under 2020 enligt Brottsförebyggande rådets senaste trygghetsrapport. Förtroendevalda ska självklart hantera tuffa frågor och tåla kritik. Men hot och trakasserier som leder till självcensur och rädsla att våga vara förtroendevald hotar vår demokrati.
En allvarlig utveckling de senaste åren är växande brist på respekt för andra ståndpunkter än den egna. Att utmåla sina politiska motståndare som hot emot en fungerande demokrati, och antyda att ett maktinnehav för andra partier än det egna skulle vara mindre legitimt är helt enkelt ingen bra utgångspunkt för ett sansat demokratiskt samtal. Politiken måste tvärtom präglas av förmåga till samtal, både för att hitta gemensamma lösningar och blottlägga skillnader.
Olika uppfattningar i sakfrågor och olika idéer om hur politiskt styrd verksamhet ska styras är självklart i en fungerande demokrati. Människor tycker olika, och dessa olika uppfattningar behöver få genomslag i parlamentariska församlingars styrkeförhållanden och i hur politiska församlingar fattar beslut. De flesta väljare har också respekt för att olika åsikter når majoritet i val. Det viktiga är inte, i demokratins namn, att alla människor tycker lika utan att alla åsikter tillmäts lika värde. Den respekten är avgörande för ett sunt demokratiskt samtal.
I samma anda spelar orden roll. Levitsky och Ziblatt rekommenderar att politiska aktörer tilltalar varandra på ett sätt som vittnar om respekt och förståelse för anda ståndpunkter än de egna. De senaste tidens turbulens ger anledning för många som deltar i debatten att reflektera både över språkbruket som används och vilka konsekvenser det kan få för synen på politiken och dess former bland dem som inte själva är aktiva men som tar del av skeendet.
Ingen är i detta avseende felfri. Säkert har jag och mina partikamrater emellanåt trampat fel. Vi har i mitt parti en pågående diskussion om dessa frågor för att lära, rätta till när det går snett och på det sättet bygga demokratin genom bättre samtal och större respekt för olika uppfattningar.
Respekt för politiska motståndare får heller inte leda till att verkliga skillnader i synsätt suddas ut. Politik bygger på att pröva ståndpunkter, argumentera och ge svar, våga ifrågasätta både egna och andras åsikter och inte minst på att med värme och humor kunna påtala skillnaden i synsätt utan att förlora i respekt och integritet.