Yttre hot mot vår självständighet och främmande krafters krav på anpassning är vi inte beredda att underkasta oss. När hotet däremot kommer från en okontrollerat växande vargstam är kapitulationen inför befarade EU sanktioner villkorslös.
Vårt land måste ha rätt att göra våra egna val med hänsyn till vår egen befolkning och dess livsvillkor utifrån socioekonomisk möjlighet till ett tryggt liv även utanför urbana miljöer. Med en okontrollerbart växande vargstam är den möjligheten allvarligt hotad.
Riksdagen beslutade 2013 att referensvärdet för varg ska ligga inom intervallet 170-270 vargar. Naturvårdsverket har rapporterat 300 vargar som referensvärde.
Vid föregående års inventeringen räknade man med 395 vargar, tilldelningen på vinterns licensjakt var 33 vargar. Beslutet överklagades och utfallet blev en tilldelning på 27 vargar.
En avskjutningsnivå som tillsammans med skyddsjakt omöjligt kan göra anspråk på att kunna vare sig kontrollera eller leda till en möjlig förvaltning av landets vargstam.
Årets inventering pågår fram till och med utgången av mars. Med en och en halv månad kvar har redan 42 föryngringar jämte 10 revirmarkerande par säkerställts utifrån DNA-prov. Vår tids ”heliga Graal” och källa till ständiga diskussioner om gynnsam bevarandestatus och risken för inavel.
Redan nu står det klart att vargstammen både vuxit och etablerat nya revir i tidigare vargfria delar av landet. Under senvåren tillkommer dessutom nya valpkullar. Oaktat befarade hot om inavel.
Mot denna realitet behöver man inte vara särskilt analytiskt för att inse att situationen kräver krafttag i form av en betydande licensjakt.
Med all respekt för oliktänkande är det svårt att inte förvånas när det påstås att ”Vargstammen är för liten för licensjakt” eller att enskilda politiker i eget och sitt partis namn ”…tycker att vi skall ha mer vargar i Uppsala, Uppland och i Sverige”.
Naturvårdsverket har i dagarna beslutat att ur Viltvårdsfonden – pengar som kommer från jägarnas inbetalade avgifter för jaktkort – anslå nära tre miljoner kronor för fortsatt vargforskning.
Inte utan orsak ska undersökas hur den legala vargjakten har påverkat vargpopulationens tillväxt och rumsliga fördelning. Licensjakten har varit begränsad medan vargstammen oavbrutet har vuxit.
”Vargstammen i Skandinavien har fördubblats under de senaste fem åren och i vissa områden är tätheten jämförbar med den i mättade populationer. Det innebär en risk för betydande påverkan på ekosystemet: färre bytesdjur påverkar i slutändan vegetationen, konkurrensen med andra köttätande arter ökar och konflikterna med människor intensifieras”. Allt enligt projektbeskrivningen från Naturvårdsverket.
Forskningsprojektet genomförs inom Skandulvs ramar. Bland annat ska det undersökas hur den legala vargjakten påverkat vargpopulationens tillväxt och rumsliga fördelning och om jaktens omfattning har påverkat vargpopulationens generationstid. En annan fråga som forskarna ska försöka svara på är hur den ojämna fördelningen av vargrevir påverkar vargens spridning och etablering.
Att den ojämna fördelningen och tätheten av vargrevir påverkar människors livssituation i dessa områden är däremot en realitet och torde knappast behöva beläggas genom ytterligare forskning.
Förhoppningsvis leder projektet fram till ökade och ovedersägliga fakta, det vill säga kunskap som kan läggas till grund för och möjliggöra en vargförvaltning värd namnet, med reell möjlighet till delaktighet för de som berörs av angrepp på tamdjur, försvårad älgförvaltning, oro och som plågas av en oförutsägbar förvaltning. Möjligen skulle detta i en framtid kunna leda även till minskad misstro gentemot myndigheter och politiker.
Faran är dock att vi redan i och med årets vargföryngring är ohjälpligt omsprungna av verkligheten.