I veckan röstade Europaparlamentet igenom en helt ny strategi för att minska antalet cancerfall i unionen. Det är på många sätt en rejäl framgång för moderat politik, inte minst när det kommer till tobak och nikotin, där vi vunnit flera segrar i kampen mot cancer.
Till att börja med har vi säkerställt att Europaparlamentet uttryckligen erkänner det svenska undantaget för snus. Det kan låta som en självklarhet eftersom det faktiskt står i lagen, men i realiteten är det någonting som återkommande ifrågasätts.
Men en ännu större seger är att Europaparlamentet för första gången någonsin har slagit fast att tobaks- och nikotinprodukter ska utvärderas utifrån sina vetenskapligt belagda hälsorisker. Det kan låta som en självklarhet, men precis som i Sverige i dag har EU:s inställning i frågan varit att all konsumtion ska minska oavsett hälsoeffekt, och det faktum att mindre hälsovådliga tobaks- och nikotinprodukter räddar liv har tidigare ignorerats helt och hållet.
Men samtidigt som EU nu tar ett steg i rätt riktning i sin syn på folkhälsa går den svenska regeringen i helt motsatt riktning. Detta trots att riksdagen slagit fast samma sak som EU gör, att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att slå fast olika tobaks- och nikotinprodukters skadlighet och att riskreduktion ska vara vägledande i svensk tobakspolitik. Riskreduktion betyder i sammanhanget att tobaks- och nikotinprodukter bör regleras utifrån sina vetenskapligt belagda hälsokonsekvenser och produktens möjlighet till att minimera skador.
Förra sommaren avslog riksdagen regeringens förslag till ny nikotin- och tobaksstrategi och regeringen ombads återkomma med en vetenskapligt baserad strategi. Sedan dess har ingenting hänt, och här syns ett folkhälsopolitiskt mönster. Vare sig det handlar om gårdsförsäljning av alkohol eller att vår syn på tobak och nikotin ska vi utgå ifrån vetenskapligt belagda hälsorisker snarare än allmänt tyckande.
Människors livsstil påverkar risken att drabbas av sjukdomar, i det ingår konsumtion av tobak och alkohol. Därför har och ska staten ha ett ansvar för att utbilda och informera om riskerna, särskilt mot barn och unga. Men för att kunna påverka sin egen livsstil måste olika produkters skadeverkningar redogöras på ett ärligt och vetenskapligt sätt, så att vi alla kan göra ett medvetet val. Nu tar EU tack vare dagens beslut ett litet steg i rätt riktning.
Den 1 januari nästa år är det Sveriges tur att svinga ordförandeklubban i EU. Det är en otrolig möjlighet för oss som medlemsstat att sätta en svensk prägel på hela EU-maskineriet. Det innebär en fantastisk chans, inte minst i arbetet mot cancer. Sverige är i Europa ett föredöme, med EU:s lägsta tobaksrelaterade dödstal – detta samtidigt som vår nikotinkonsumtion är ungefär lika hög som det europeiska genomsnittet.
Det råder inget tvivel om att detta till stor del kan förklaras av det faktum att vi i Sverige har snuset, som är mindre skadligt än cigaretter. Trots det uppenbara fortsätter regeringen på sin inslagna väg, där man blundar för fakta och forskning, till förmån för ideologiska dogmer. Regeringen borde snarast uppdatera sin strategi och faktiskt erkänna det faktum att vissa tobaks- och nikotinprodukter är mindre skadliga än andra.
När vi lyckas få Europaparlamentet att landa i beslut om tobak som faktiskt tar in vad vetenskap och forskning säger är det dags för regeringen att göra samma sak. Att konsumera tobak och nikotin är ingen hälsokur, oavsett produkt. Men det vore bättre om vi i Sverige fick en folkhälsopolitik som baserades på fakta, och inte ideologi.