Om Uppsala kommun bygger en ny skola eller plogar snö på vintern, kan det tyckas självklart, vilket det inte är. Tanken är att när kommunen gör något ska det finnas en nytta, skolbarnen får bättre lokaler och Uppsalaborna slipper hala gator. Politikerna kan med nyttor motivera hur de gemensamma resurserna bäst används. Detta gäller dock inte projektet Sydöstra staden/Bergsbrunna med spårväg. Kommunen och regionen har avtalat med staten om kollektivtrafik i utbyte mot nya bostäder. Avtalet är inte baserat på vilken nytta olika projekt ger Uppsala, utan en övergripande politisk vilja.
Vad ska lokala politiker svara om Uppsalaborna undrar över sjukvården eller hemtjänsten, att politikerna har valt att satsa på spårvagnar istället? Att inte ha trovärdiga beslutsunderlag ger att följdfrågan; varför denna prioritering, inte trovärdigt kan besvaras. Riksrevisionen konstaterade nyligen att det finns stora brister i avtalen. Det går inte att säkerställa att åtgärderna grundas på behovsanalyser, på transparenta och jämförbara samhällsekonomiska analyser, tillförlitliga kostnadsuppskattningar samt att de transportpolitiska målen uppfylls. Detta gäller även för Uppsala kommun och region då de är en del av avtalet. Osäkerheterna är stora i de lokala beslutsunderlagen, vilka nu måste ”anpassas” för att försvara avtalet med staten.
När det gäller spårvägen motiveras den med analyser där antalet resor mellan centrala Uppsala och Bergsbrunna ska vara i spannet 30000-80000 per dag, beroende på tänkt scenario. Som jämförelse är antalet resande mellan Uppsala-Stockholm i båda riktningar totalt 25000-30000 per dag. Är det rimligt med tre gånger fler spårvagnsresenärer till/från Bergsbrunna? Trafikprognosen framstår mer som ett försök att få en resandemängd som kräver spårväg. Den naturliga strategin är att först planera för buss, sedan fler och större bussar och om kapaciteten inte räcker trådbuss och därefter spårvagn, om nu framtida trafiklösningar är som dagens.
Kommunen har lovat staten 33000 nya bostäder vilka ska byggas i Bergsbrunna med omnejd. Någon analys av att folk vill bosätta sig där finns inte. Är det boende i Flogsta, Salabacke eller Luthagen som vill flytta dit? Att kalla Bergsbrunna för en ny stadsdel, då alla inser att det är en ny förort torde inte öka intresset. 10000 av bostäderna ska vara hyresrätter. De personer som har råd med hyresnivåer i nybyggnation, väljer antagligen att bo centralt. Kvar blir de som inte har något val och behöver hjälp med hyran.
Kommunen antar att infrastrukturen för utbyggnaden till stora delar ska betalas av byggherrar som vill exploatera området. Hur vet kommunen att viljan finns, var är erfarenheten från utbyggnad i Ulleråker där det fanns en övertro på markpris och exploateringsgrad. För att göra en stad attraktiv att leva och bo i är det viktigt med ”rörelse”, att andra människor besöker området än bara de som bor där. En beprövad metod är att låta staden växa steg för steg, att inte planera för en förort, som ofta blir isolerad från staden, trots att det finns kollektivtrafik. Rimligare är att försöka bygga ut Uppsala i flera riktningar, att använda hela kommunen.
En punkt i avtalet är utbyggnad av järnvägen till fyra spår från Uppsala till söder om Knivsta. Trafikverket konstaterar att fyra spår är bättre än två i fall fler stationer byggs på sträckan. Men det saknas analyser av att fyra spår verkligen behövs och att det är en lönsam investering. Trafikstörningar mellan Uppsala och Stockholm sker nästan alltid på sträckan närmast Stockholm. Kapaciteten är idag god från Uppsala och söder ut. En viss känslighet finns, om ett tåg är sent kan det komma i vägen för ett annat. En billigare och enklare lösning är antagligen att bara bygga ett tredje spår, där tåg kan mötas eller köra om, detta kan byggas i etapper. Varför ska kommun och region förbinda sig till kostsamma åtaganden, bara för att staten inte klarar av att hantera sin egen järnvägsinfrastruktur?
Nu kan det tyckas att spårväg och ny stadsdel för miljarder inte spelar någon roll. Då kommunens och regionens resurser är begränsade, är de rimligt att en prioritering sker av resurserna till kommunens och regionens fördel, trotts avtalet. Självklart ska Uppsala utvecklas, men det måste ske i Uppsalas takt, både avseende stadsutbyggnad och kollektivtrafik. Expansionen bör ske i hela kommunen och inte bara i en ny förort, vars primära syfte verkar vara att få till en spårvagnslinje till Bergsbrunna.