Vegonormen gynnar varken miljö eller hälsa

Djuren spelar en viktig roll för både en hälsosam kost och jordbrukets resiliens och effektivitet, skriver Gunnar Rundgren.

Gunnar Rundgren

Gunnar Rundgren

Foto: Jan-Ake Eriksson

Debatt2020-01-15 02:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kraven på vegonorm kommer från en liten men högljudd minoritet. Nu senast krävde Vänstern i Stockholm stopp för köttet på julbordet och att kött och mjölk skulle bort från de offentliga förvaltningarna. Men en vegonorm gynnar varken miljön eller hälsan och den är kontraproduktiv på många sätt. 

Det är sannolikt bra för miljön och hälsan om de som äter mycket kött minskar sin konsumtion, särskilt av industriellt uppfödda djur. Det finns däremot inga som helst belägg för att det är bäst vare sig för miljön och vår hälsa att konsumtionen av animaliska livsmedel upphör. Tvärtom, djuren spelar en viktig roll för både en hälsosam kost och jordbrukets resiliens och effektivitet. Detta bekräftades också av FN:s klimatpanel i den senaste rapporten om jordbruket.

Enligt de svenska officiella miljöräkenskaperna stod konsumtionen av animaliska livsmedel för 42 procent av livsmedelskedjans växthusgasutsläpp 2015. Samtidigt står de animaliska livsmedlen för två tredjedelar av allt protein och mycket stora delar av många andra viktiga näringsämnen. De animaliska livsmedlen orsakar således inte fullt så stora utsläpp i förhållande till sitt näringsinnehåll som man kan få intryck av i debatten. Klimatpåverkan av metanutsläppen från de idisslande djuren, kor, får och getter, överdrivs också av det förhärskande sättet att uttrycka dem som koldioxidekvivalenter. 

Vi kan inte äta allt som odlas. Vetemjöl, alla vegetabiliska oljor utom olivolja, öl, socker, biodrivmedel, stärkelse och produktionen av havredryck, tofu med mera har restprodukter som används som djurfoder. Skulle alla äta en helt vegansk kost skulle man inte kunna använda sig av alla dessa restprodukter i livsmedelssystemet. Utöver dessa restprodukter kommer vissa år en stor del av vegetabilierna inte hålla den kvalitet som marknaden kräver på grund av vädret eller angrepp av skadegörare. Genom att använda dessa partier som foder kan de ge ett bidrag till livsmedelsförsörjningen. Ett jordbrukssystem med en viss andel djurproduktion kan ha mindre växthusgasutsläpp och markanvändning jämfört med ett helt vegetabiliskt jordbrukssystem. 

Om man kombinerar djur och växtodling kan lokala resurser utnyttjas bättre och problem med ogräs, sjukdomar och skadedjur minska betydligt. På så sätt kan användningen av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel minskas avsevärt och jordbruket blir mindre sårbart. Vi kan också binda kol i odlingsmarken genom foderodling av fleråriga vallar. Denna viktiga funktion för åker och betesmark nämns särskilt i den senaste klimathandlingsplanen från regeringen och januaripartierna. 

Det finns stora etiska och miljömässiga problem i djurhållningen som absolut inte bör förringas. Men lika litet som vi skall sluta äta grönsaker för att de är mycket resurskrävande, använder en mycket stor del av alla kemiska bekämpningsmedel och ofta skördas av migrantarbetare med usla förhållanden, skall vi upphöra med att konsumera animalieprodukter på grund av missförhållanden i animalieindustrin. 

Ett ensidigt fokus på vegansk mat som en lösning på matens miljöproblem gör att alla andra problem i matproduktionen negligeras, och att folk invaggas i den helt felaktiga förhoppningen att bara ”vi slutar äta kött” blir allt bra. Det missar också helt frågan om hur det svenska jordbruket och landsbygden skall se ut i en vegansk framtid där alla lantbrukets djur har försvunnit. 

Vegonormsaktivismen är också kontraproduktiv på andra sätt. Det finns i själva verket stor samstämmighet mellan de som vill minska sin köttkonsumtion som en protest mot den allt mer industriella djurhållningen och de som vill utveckla en lokal och ekologiskt hållbar animalieproduktion, exempelvis genom satsningar på betande djur. Men den samstämmigheten tränger inte igenom i den konfliktladdade debatten. 

Det är också sannolikt att kraven på vegonorm stärker motståndet mot ett ökat inslag av vegetabilier i maten hos delar av befolkningen. Vår kost har varit full av vegetarisk mat, som ostkakor, gröt, välling och pannkakor samt kötträtter med väldigt litet kött, som ärtor med fläsk, potatiskorvar med mera. Att ställa ultimativa krav att animalierna skall bort helt från menyerna eller ställas i skamvrån på ett eller annat sätt leder bara till en helt onödig polarisering.