Den 4 oktober 2020 skrev UNT om att Östhammars kommun intar snart jumboplatsen inte bara i länet utan i hela riket vad gäller vad vi invånare får betala för vatten och avlopp. De ansvariga politikerna gömmer sig bakom ursäkter om geologi (!) och att kommunen är glesbefolkad. Om det bara vore så väl.
Men glesbygden är inte förklaringen. I Tierp har man 8 invånare per kvadratkilometer, i Östhammar 15,12. Tierp har 21 100 invånare, Östhammar 22 100. I Tierp tätort finns några fler - 6100 personer - mot Östhammars 4 500, men vi har fyra andra orter på över 1000 invånare, Tierp har tre. Ändå är Tierps taxa blott 65 procent av vår.
Skälen är inga andra än att ansvariga i kommunhuset i decennier har ignorerat vattenfrågan på bred front. Det gäller det skitiga vattnet i våra fjärdar – kustens värsta - och det gäller det eftersatta VA-frågan. Men också att vi ständigt har vattenbrist. Och dålig kvalitet på det vatten som finns. Och som grädde på moset, ett industriområde på vattentäkten. Och självklart hänger allt samman.
I Östhammar stad – där rören nog är lika korta eller långa som i Uppsala – består inkommande vattenmängden till reningsverket av 66 procent ovidkommande vatten (inläckande markvatten och felkopplat dagvatten) varpå ledningsnätet snabbt blir överbelastat vid kraftigt regn. Det innebär att reningsverket inte mäktar med och man lösningen blir att ¨brädda” – dvs att släppa ut orenat vatten i fjärden. Hur mycket kan ingen svara på. Hur mycket vill heller ingen ansvarig svara på – det blir enklare så.
Men inte ens vattnet som når reningsverket är oproblematiskt, då det gamla, uttjänta, och malplacerade reningsverket – enligt Gästrike vattens egen rapport – har svårt att uppfylla miljötillståndets villkor.
Vidare kan man från Östhammars vattenverk bara fakturera för cirka 80 procent av vattnet man producerar från sin värdefulla vattentäkt – den under industriområdet. Det har inget med geologi att göra utan beror på att de återstående cirka 20 procenten bara rinner ut någonstans i jorden, på grund av läckande, undermåliga ledningar.
Det är ett väldokumenterat ledningsnät - nödvändiga investeringar och kartläggningar är gjorda – men ingen har pengar. Ingen verkar heller ha något ansvar – eller är villig att ta det ansvaret – efter att ansvarsfördelningen mellan kommunen, Östhammars vatten och Gästrikevatten är lika tydlig som ett skalbolag på Caymanöarna. Nej, det är inte moder jord eller folk ute på landet – som oftast dessutom har eget vatten och avlopp – det går att skylla på. Det är kommunstyrets ovilja att ta sitt ansvar – att i god tid planera, budgetera och utföra nödvändiga åtgärder – som har lett oss hit.
Ett exempel på alla huvudlösa konsekvenser av detta är hur kommunen får köra vatten härs och tvärs per lastbil (!) – dricksvatten ibland, avloppsvatten andra gånger – då det tar stopp. Temporära, dyra lösningar – pengar i sjön om uttrycket tillåts – och bedrövliga ur miljösynpunkt. Men kunskapen finns. Utredningar har gjorts i decennier finns. Kartläggningen finns. Det är bara den politiska förmågan och/eller viljan som saknas för att vända den här trenden.
Utan ett fungerande – och konkurrenskraftigt – va-system sänker vi Östhammar. Utan det kan vi aldrig få ordning på vattenkvaliteten i fjärdarna. Utan det kan kommunen aldrig utvecklas till sin fulla potential, vare sig det gäller livskvaliteten för oss som bor här eller för de som besöker oss. Inte heller kan vi få till den tillväxt kommunen behöver för att inte bara överleva utan blomstra. Utan den kan vi inte ens bada på våra badplatser om sommaren.
Om Margareta Widén-Berggren och övriga ansvariga kunde ägna hälften av tiden de lägger på att hitta ständiga ursäkter om varför vattenfrågan är så komplicerad just i Östhammar på att hitta en väg framåt skulle det vara en god start. Det är möjligt. Det kommer inte heller vara gratis, men leder oss i alla fall framåt.