Den här helgen samlas Socialdemokraterna för partikongress för att diskutera och utveckla sin utbildningspolitik under parollen ”Kunskap för framtiden – trygghet för fler och konkurrenskraft för Sverige”.
Globalisering, AI och digitalisering förändrar arbetsmarknaden. Jobb som finns i dag kommer inte finnas i framtiden. Från högerhåll lyfts lägre löner och sämre arbetsvillkor som lösningen på hur vi ska ta oss an den nya arbetsmarknaden.
Men för socialdemokratin kan en politik som rustar människor för otrygghet aldrig vara svaret.
Vi behöver möta förändringarna med investeringar i utbildning som möjliggör kompetensutveckling genom hela livet och ställer krav på att människor vidareutbildar sig för att ta de jobb som växer fram.
Jag är positiv till mycket av den politik som presenterats inför helgens kongress med fokus på omställning och utbildning genom hela livet. Under min tid som skolkommunalråd i Uppsala har jag exempelvis sett de stora strukturella problemen med överetablering av utbildningar och få möjligheter för kommunen att anpassa utbud efter behov.
Därför är jag glad att Socialdemokraterna i helgen kan ta ställning för regional samordning och bättre användning av resurserna till gymnasie- och vuxenutbildning.
Men jag ser också brister i den föreslagna inriktningen. Socialdemokraterna får inte reducera utbildning till att endast matcha folk mot jobb. Socialdemokratin har alltid sett bildning som ett egenvärde, en del av människans utveckling för att förstå sig själv och sin omgivning. Nu när demokratiska värden står på spel behövs bildning mer än någonsin – för att stå emot extremism, öka toleransen och minska klyftan mellan människor.
På kongressen kommer jag driva fyra frågor:
1. Högre utbildning med hög kvalitet. Högskolan föreslås byggas ut med 30 000 platser för att skapa utbildningsplatser för fler. Det är bra.
Men Socialdemokraterna måste se målkonflikten mellan kvantitet och kvalitet.
En utbyggnad kräver också ökade resurser till högskolor och universitet. De med svagast utbildningsbakgrund kommer drabbas hårdast av stora undervisningsgrupper, få lärarledda lektioner och brist på individanpassat stöd. En god kvalitet i undervisningen kräver också bra lärare. Därför behöver vi erbjuda bättre möjligheter att forska vidare efter slutförd doktorandutbildning, så att aktiva forskare ges utrymme att utbilda och överföra senaste evidens och forskningsresultat till studenterna.
Kan vi inte säkerställa utbildningens kvalitet måste utökningen ske i långsammare takt och i stället kompletteras med andra mer arbetsmarknadsnära utbildningar.
2. Yrkesutbildningar med höga krav på yrkesskicklighet. Yrkesutbildningarna är livsviktiga för våra välfärdsyrken och konkurrenskraft. Men fler elever väljer hellre en högskoleförberande utbildning framför ett yrkesprogram då de uppfattas ha högre status.
Det är inte konstigt när vi politiker ägnat en massa energi åt att prata om att yrkesutbildningarna måste bli mer attraktiva och därmed indirekt beskrivit dem som oattraktiva.
Det måste vi ändra på genom att i stället tala om yrkesutbildningarna som utbildningar där vi ställer höga krav på eleverna och har höga förväntningar på yrkeskunnande. För att eleverna ska klara de höga kraven behöver vi locka de bästa facklärda arbetarna till läraryrket genom mer generösa studiefinansieringsmöjligheter och fortbildning nära kopplad till branscherna.
Eleverna på yrkesprogrammen beskrivs ofta som skoltrötta, men jag vet att de har stor motivation för sitt yrke och att komma ut i jobb.
Den motivationen ska vi ta tillvara på och använda för att skjuta fram utbildningarnas position.
3. Omställning i hela livet. För att klara av framtidens arbetsmarknad behöver vi skapa möjligheter för omställning och att läsa vidare med förmånliga villkor i flera skeden av livet och för många yrkeskategorier. Under helgen kan vi rösta igenom en Växa och Växla-reform. Den ska anpassas för yrkesverksamma och innebär ökad flexibilitet i studiemedelssystemet, samt ett utökat utbud av fristående kurser och distansutbildningar för kompetensutveckling på den tid, plats och i den studietakt som passar den som jobbar.
Men vi måste se till att rikta dessa satsningar mot hela arbetsmarknaden, inte endast mot industrin och välfärden.
För även inom tjänstesektorn och den akademiska miljön behöver det bli lättare att vidareutbilda sig senare i livet vid sidan av familj, jobb och barn.
4. Lärfritids. Kunskap och bildning börjar i de yngsta åren. Som utbildningspolitiker har jag sett hur förskolan utvecklats positivt med mer fokus på lärande. Men undervisningsinslaget måste stärkas ytterligare och granskning av att huvudmännen tar uppdraget på allvar måste ske i högre utsträckning.
Lek och omsorg är en viktig del av barnens uppväxt, men förskoleklassen och fritidsverksamheten måste också lägga grunden till att alla barn oavsett bakgrund kan klara kunskapsmålen under senare skolår.
Därför kommer jag föreslå kongressen att fritids ska utvecklas utifrån LO:s reform om lärfritids. Fritidsverksamheten behöver få ett utvecklat uppdrag att tillgodose alla barns rätt till en givande fritid och fungera som en integrerad del av skoldagen.
Utbildning är en av de viktigaste frågorna för både väljare och samhällsutvecklingen. Därför är det angeläget att vi socialdemokrater vässar vår utbildningspolitik och våra förslag för ett konkurrenskraftigt utbildningssystem.