Varje år flyttar tusentals studenter till Uppsala för att plugga sin drömutbildning. Det kännetecknas genom en svallvåg av bostadsannonser på Facebook, ett upptick i andrahandskontrakt och en rusning i pris på mindre enrummare. Som ny på bostadsmarknaden, ibland i en ny stad, är det svårt att hävda sig på bostadsmarknaden vilket tyvärr innebär att vissa tvingas tacka nej till drömutbildningen.
Bostadsbristen i Sverige är ett sedan länge känt faktum och är påtaglig även i Uppsala. De bakomliggande skälen till långa köer är många, men förvärras av svaga flyttkedjor, regelkrångel och byggunderskott. Regeringen presenterade nyligen en rad förslag som ska underlätta byggandet av fler studentbostäder. Bland annat sänkta bullerkrav och dagsljusinsläpp, samt minskade krav på handikappanpassning. Moderata studenter välkomnar detta.
Dagens tillgänglighetskrav innebär exempelvis att varje badrum är dubbelt så stort som det skulle behöva vara och att en stor del av lägenhetens boarea går till att anpassa bostaden för någon som inte behöver det. Utan tillgänglighetskravet skulle cirka 2500 fler studentbostäder kunnat rymmas i dagens bestånd. Sverige bör förslagsvis ta efter Norge som endast kräver att tio procent av studentbostäderna behöver tillgänglighets anpassas.
Större lägenheter som tar längre tid att bygga är dessutom dyrare att bo i, något som knappast gör studenternas marginaler större. De som drabbas allra värst av bostadsbristen är de studenter som bor i andra hand. Det är de allra dyraste och otrygga kontrakten som studenter mer eller mindre tvingas söka i brist på bättre alternativ. Uppsala studentkår ojar sig (P4 17/3) över detta, men förespråkar samtidigt en politik som gör det svårare att bygga nya studentbostäder. Med en partipolitisk studentkår undrar man egentligen vilken stol Wilson van Deurs (Vänsterstudenter) sitter på när han uttalar sig.
Sveriges och Uppsalas studenter skulle snarare gynnas av en mer flexibel bostadsmarknad med ett brett utbud av boendeformer och standarder. Studenter är lättanpassliga men saknar allt för ofta möjligheten att överhuvudtaget flytta till sin drömutbildning eller ifrån ett otryggt andrahandskontrakt. Moderata studenter vill därför:
- Minska regelkrånglet vid byggandet av nya studentbostäder
- Avskaffa dagens tillgänglighetskrav till förmån för ett mer behovsanpassat system
- Förstärka översiktsplanernas roll och införa ett snabbspår för detaljplaner med minskat politiskt inflytande
- Införa en avgift vid överklagande av detaljplaner
Ingen student ska behöva tacka nej till sin utbildning på grund av bostadsbrist. Grunden för en studentvänlig bostadspolitik stavas därför minskat regelkrångel och minskad byråkrati. Det gör bostäderna både billigare och fler.
Studentkåren borde sluta gnälla och i stället välkomna att framsteg görs för att göra bostadsmarknaden mer tillgänglig för studenter. Då är man en röst för studenter, och inget annat.