Vi, medlemmar i Partiet Vändpunkt i Uppsala län, konstaterar att vi lever i en tid där människor börjar inse att det ekonomiska system vi nu har är det största hotet mot både klimat och biologisk mångfald – och därmed mot grundvalarna för mänsklighetens existens på den här planeten. Vissa verksamheter kommer att behöva växa i den pågående omställningen mot hållbarhet, men företag och branscher kan inte sammantaget växa hela tiden, det vill säga en ökad BNP i Sverige är orimlig.
Vi tycker att det är dags att de partier som prioriterar klimat och miljö, arbetar tillsammans för att bekämpa den ensidiga fokuseringen på tillväxt.
Vad ska vi då ha i stället för tillväxt? Den chilenske ekonomen Manfred Max-Neef har listat de grundläggande mänskliga behoven i nio kategorier: försörjning/livsuppehälle, skydd/trygghet, uppskattning/tillgivenhet, förståelse/begriplighet, delaktighet, avkoppling/vila, kreativitet/skapande, identitet och frihet. Det förstnämnda behovet kan anses vara ett materiellt behov, men de övriga är immateriella och kräver i princip inte att vi omsätter stora mängder energi eller andra fysiska resurser för att de skall tillgodoses.
Max-Neef rangordnar inte heller behoven – alla är lika viktiga för att en människa ska må bra. Sammantaget kan de, hos en människa eller i ett samhälle, ses som mått på livskvalitet och kulturell utveckling. Han hävdar också att de är lika hos alla människor över hela världen, oavsett kultur eller historisk period.
Det som däremot skiljer mellan olika kulturer är vilka verktyg (”satisfiers”) som används för att tillgodose behoven.
I dagens materiella tillväxtkultur används exempelvis ett abnormt flöde av energi och råvaror för att tillgodose behoven. Måste vi ha en bil av senaste modell på vår garageuppfart för att (försöka) tillfredsställa vårt behov av identitet inför grannarna? Måste vi bygga stora arenor för att där (försöka) tillgodose våra behov av kreativitet/skapande? Måste vi bygga stora köpcentrum för att där genom gränslös konsumtion (försöka) tillgodose vårt behov av delaktighet och uppskattning?
Kanske har vi nu nått så långt att vår ständiga jakt på tillväxt snarare försämrar möjligheterna att öka vår livskvalitet?
Borde inte ökad livskvalitet i stället vara det överordnade målet för ekonomin? För i stort sett alla kommuner i Sverige yttrar sig tillväxtjakten i att man har som övergripande mål att befolkningen hela tiden ska öka.
Hur viktigt är det att exempelvis Uppsala skall växa ytterligare och bli 350 000 invånare?
Ökar vår livskvalitet då? Måste vi ha fler motorvägar, köpcentrum och bostadsområden, fyrspår till Stockholm och helst också höghastighetståg till andra storstäder?
Priset för den ökande urbaniseringen har alltför länge negligerats i den politiska debatten. Enligt en artikel från februari i tidningen Land har under de senaste 25 åren nästan 190 000 hektar åkermark bebyggts med vägar, lägenheter och shoppingområden i Sverige. Detta har skett samtidigt som den svenska självförsörjningsgraden för livsmedel minskat dramatiskt och nu är under 50 procent. Med mindre import från industrijordbruk i hela världen och i stället mer lokal och småskalig livsmedelsförsörjning skulle både klimatavtryck och artutrotning minska radikalt.
I samma artikel slås fast att kommunerna Uppsala och Knivsta bebygger mest åkermark i hela Sverige!
Totalt uppskattas den förlorade arealen till 3000 hektar som nu gjorts obrukbar – bara i Uppsala och Knivsta. Vad blir då effekten av fyrspårssatsningen, som ju i hög grad ska ”finansieras” med ökat bostadsbyggande längs järnvägen?
För vad betyder ordet ekonomi egentligen? Jo, det står för ”Hushållning med knappa resurser” – knappast något som tillämpas i dag alltså. I stället tycks det handla om att hela tiden öka omsättningen av resurser och sedan dumpa restprodukterna i havet och i vår atmosfär.
Vad skulle hända om vi i stället vände på trenden och från och med i dag befolkar landsbygden?
Då skulle vi kunna koncentrera oss på att öka livskvaliteten i Uppsala samtidigt som vi till och med kan minska Uppsalas befolkning. Detta kan sedan paras med en målmedveten politik för landsbygdsutveckling och bebyggelsestruktur med mindre städer och samhällen. Detta minskar sårbarheten för livsmedelskriser och – enligt en rapport 2018 från organisationen Hela Sverige ska leva – ger avsevärt lägre klimatutsläpp per invånare. Partiet Vändpunkt har en lång rad politiska förslag för att göra verklighet av den visionen!
Det mänskliga samhällets överlevnad står på spel.
Vi har trängt undan den övriga naturen och alla medlevande arter på planeten, vi förgiftar och övergöder samt skapar genom vår tillväxt och energianvändning en katastrofal klimatförändring. Planeten och naturen kommer att klara sig, men hur det ska gå för människorna är mycket osäkert. I detta läge kan man förstås alltid peka på andra, och därmed slippa agera själv. För oss är det en självklarhet att vi agerar här och nu. Därmed kan vi åtminstone hoppas att andra följer efter.