Erik Pelling (S) och Mohamad Hassan (L) har bråda dagar med att försöka sälja in sitt beslut om att konstmuseet ska stanna i Slottet. Att döma av reaktionerna hittills har det inte gått något vidare och ett obalanserat försök av Stig-Björn Ljunggren att komma till undsättning har knappast gjort saken bättre.
Det är besvärande att Pelling fortsätter att sprida den felaktiga uppgiften att ”många alternativa platser har utretts genom åren” (UNT 4/3). Antingen talar han mot bättre vetande eller också är han dåligt påläst. Frånsett Jane Nilssons förstudie, som utmynnade i en rekommendation att konstmuseet borde lämna Slottet(!) och de parallella studierna av Slottet och Kaniken som gjordes under hösten 2020, har man nämligen aldrig utrett några alternativa placeringar av konstmuseet.
I förstudien ”Framtida konstverksamhet i Uppsala kommun” gjorde Jane Nilsson en grundlig genomgång av konstmuseets förutsättningar och kom fram till att det var dags att lämna Slottet. I stället föreslog hon fyra olika placeringar av vilka hon särskilt förordade två, nämligen kv. Hugin och kv. Ångkvarnen. Något senare föreslog arkitektkontoret Metod Arkitekter att konstmuseet skulle kunna flytta in i Filmstadens lokaler i kv. Kaniken när dessa inom en inte alltför avlägsen framtid skulle tomställas.
Kommunens handplockade utredare Sofie Blomgren och Patrik Hesselius fick då kommunstyrelsens uppdrag att djuputreda dessa tre alternativ jämte slottet för att ta reda på vilket som bäst kunde anses uppfylla de krav och önskemål man ville ställa på framtidens konstmuseum.
Till allmän förvåning avfärdade emellertid Blomgren och Hesselius samtliga alternativ utom Slottet med hänvisning till Lagen om Offentlig Upphandling (LOU). De drog den förbluffande slutsatsen att det bara var Slottet som gick att utreda!
Eftersom kommunstyrelsen med Erik Pelling i spetsen aldrig har haft några invändningar får man förmoda att Blomgren och Hesselius agerade med kommunstyrelsens tysta gillande. Det avgörande är emellertid att några alternativ till Slottet aldrig utreddes.
Och vad beträffar de parallella studierna av Slottet och Kaniken så utpekade de, vilket Pelling säkert känner till, varken det ena eller andra alternativet utan överlät till kommunstyrelsens ledamöter att själva välja vilket man föredrog.
Så mycket alltså, för talet om att ”många alternativa platser har utretts genom åren”! Om det finns några andra relevanta utredningar i Pellings värld så får han gärna plocka fram dem!
Ett av Mohamad Hassans främsta argument för att välja Slottet är att han menar att det inte är läget som är avgörande för om ett museum är välbesökt eller inte, utan verksamheten. Som stöd för tanken pekar han på Fotografiska Museet i Stockholm. Men enligt vår uppfattning är Fotografiska Museets läge vid Stadsgårdskajen inte alls ett dåligt läge, varken rent geografiskt eller kommunikationsmässigt, och inte heller i jämförelse med många av Stockholms övriga museer. Dessutom bjuds man som besökare på en svårslagen utsikt över Saltsjön och Stockholms hamninlopp.
Ekonomisk teori har för länge sedan klarlagt det grundläggande sambandet mellan tillgång och efterfrågan. Det betyder i Uppsalas fall att ett lättillgängligt museum nere på staden kan förväntas locka fler besökare än ett svårtillgängligt museum uppe i slottet om båda museerna visar samma utställning.
Visst kan man till viss del kompensera ett sämre läge genom att erbjuda attraktivare utställningar men då är frågan hur pass mycket attraktivare dessa utställningar måste vara för att göra skillnad? Det är naturligtvis omöjligt att ge ett exakt svar men de extrapengar som Pelling och Hassan kan få över genom att till exempel välja Slottet före Kaniken lär i alla fall inte räcka till på långa vägar.
Sammanfattningsvis finns det alltså inte tillstymmelse till utredning som har jämfört Slottet med andra alternativ och sedan kommit fram till att Slottet skulle var det bästa. Allting talar i stället för att när Pelling och Hassan nu äntligen har satt ner foten så har de satt ner den på helt fel ställe!
För styrelsen i Konstens Hus Nu