Stor fokus har lagts på kvinnors hälsa under innevarande mandatperiod. UNT har under våren haft artiklar där lokala politiker uttalat sig om krav på detta. Och på riksplanet har vi sett Januariavtalets kapitel om ”Sjukvård och äldre” där det redan i andra meningen står ”Ett särskilt fokus skall läggas på kvinnors ohälsa”.
Inget ont om att stora resurser läggs på kvinnors ohälsa, men det får inte leda till undanträngningseffekter på redan eftersatta områden inom den manliga ohälsan. Och vi betraktar prostatacancervården vara ett sådant område. Det vore klädsamt om den politiska ledningen – oavsett politisk färg – via debattartiklar lyfter även behovet av att satsa på den manliga hälsan.
Väntetid remiss till behandling av prostatacancer (Pc) var i genomsnitt 125 dagar 2020 medan det för alla andra cancerformer var under 60 dagar. Vården inom bröstcancerområdet har kommit långt med mammografi och korta väntetider. Men varför händer inget inom prostatacancerområdet när det gäller screening och väntetider?
Pc-screening har diskuterats i omgångar och Socialstyrelsens senaste beslut var att nackdelarna (överbehandling) var större än fördelarna (minskad mortalitet). Med den utveckling som nu skett inom Pc-diagnostiken med hjälp av magnetröntgen och ett förbättrat PSA-test anser vi att Socialstyrelsen skyndsamt bör göra en ny utredning om Pc-screening. Mortaliteten i Pc har legat på samma nivå i absoluta tal i många år. Det finns studier som visar att screening skulle minska dödligheten i Pc med cirka 30 procent, vilket skulle innebära 30 färre dödsfall i Region Uppsala varje år.
Samtidigt vill vi också uppmana Regionen/Akademiska sjukhuset att starta med Organiserad PSA-Testning (OPT). Det innebär att man skickar ut erbjudande och information om PSA-testning generellt till vissa åldersgrupper. Detta pågår redan i flera Regioner och kan betraktas som ett första steg mot screening och på det viset ge viss kunskap inför införande av screening. Bland annat har man inom Region Västra Götaland konstaterat att denna Organiserade PSA-testning inte gav en ökad belastning på sjukvården, vilket man befarat.
Screening har också en annan jämlikhetsaspekt, nämligen socioekonomisk. Det har visat sig att nuvarande rutiner för PSA-testning är allt för beroende av det enskilda initiativet.
Och de långa väntetiderna inom Region Uppsala är ett hån mot Pc-patienterna. Inte heller inom detta område har någon förbättring skett under överskådlig statistikperiod. Det är för oss ofattbart varför Pc-patienter ska behöva vänta på sin behandling i 158 dagar på Akademiska sjukhuset. Det är samma antal patienter som ska behandlas oavsett när, och det finns oss veterligen inga prov eller andra faktorer som har en tidsutdräkt som rättfärdigar dessa 158 dagar. Så varför denna långa väntetid? Det vore intressant att få en förklaring från de politiskt ansvariga och från ledningen på Akademiska sjukhuset, som har en av de längsta väntetiderna i riket, till varför man inte kan uppnå, eller ens närma sig, SVF:s (Standardiserat VårdFörlopp) mål på 68 dagars väntetid. Vi frågar oss också, vart har 62 miljoner kronor tagit vägen? Under de senaste åren har Regionen fått denna summa av staten för att minska köerna i cancervården. Ett som är säkert – inte har pengarna använts inom prostatacancervården trots de längsta köerna inom all cancervård.
Tillbaka till där vi började, den manliga ohälsan. Man kan konstatera att 2020 svarade män för 72 procent av självmorden i Sverige, där medelålders/äldre män var överrepresenterade. Studier har också visat att män som nyligen fått en diagnos på prostatacancer har en femfaldig risk att ta sitt liv jämfört med normalbefolkningen. Även inom den psykosociala vården talar man mycket om kvinnors ohälsa, men man får således inte glömma bort männen, även om de inte talar så ofta och högt om sina sjukdomar, speciellt inte om sjukdomar nedom bältet.