En människa måste få följa sitt samvete. Vi liberaler är glada över att praxis från Europadomstolen ger värnpliktiga rätt att åberopa samvetskval för att slippa militärtjänstgöring med vapen. Det är viktigt – ingen stat ska kunna tvinga en människa att utföra handlingar som strider mot hennes djupaste övertygelser.

Det är dock vår bestämda uppfattning att sådan samvetsfrihet är något helt annat än att av fri vilja gå en sjukvårdsutbildning, söka ett jobb, få jobbet och därefter som anställd vägra att vårda vissa patienter. 

Ett samhälle som accepterar sådan vägran signalerar att vissa sorters vård ska patienten skämmas över, att den är skamlig.

Vi tänker inte acceptera abortlobbyns språkbruk och därmed den falska premissen att ett sådant beteende är en frihetsfråga. Det finns ingen frihet i att en människa skuldbeläggs när hon behöver vård. Man kan sätta läppstift på en gris, men det är ändå en gris – att välja bort patienter borde inte tillåtas och det borde inte heller kallas samvetsfrihet.

I stället borde vi benämna detta beteende vid vad det faktiskt är: vårdvägran.

Både kristdemokrater och sverigedemokrater har lagt förslag i riksdagen och runtom i landet om att vårdpersonal ska kunna hänvisa till sitt samvete för att slippa ge vård. Det är en farlig väg att gå. 

Det har orsakat problem i Norge när läkare vägrat remittera abortsökande kvinnor till sjukhus för att få en abort utförd.

I vissa delar av Italien vägrar uppemot 85 procent av läkarna utföra aborter. Hur länge tänker sig samvetsfrihetens förespråkare att en människa ska söka vård när hon behöver den? Hur långt ska hon resa? Om hon bor på en liten ort och ingen vill sätta in en spiral, vad gör hon då? Ska en anställd kunna neka gaypar parterapi eller assisterad befruktning? Ska människor kunna vägras vård om de har sexuellt överförbara sjukdomar? Svåra beroendesjukdomar? En annan religion? Var drar vi gränsen?

Vi liberaler vill gå åt rakt motsatt håll. Vi vill stänga dörren mot fördomar och godtycke. 

Som professionell yrkesperson med stort ansvar måste man skilja mellan sina egna preferenser och andras behov. Därför föreslår vi att vårdvägran skrivs in i hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

Det behöver klargöras att vårdvägran inte accepteras, främst för att ge stöd åt den invånare som behöver vård, men även för arbetsgivares och kollegors skull.

Abortmotståndarna påstår ibland att Europakonventionen och Europadomstolen innehåller bindande klausuler som inte ger svensk sjukvård annat val än att låta vårdpersonal välja bort icke önskvärda patienter. Men att be att få slippa delta i väpnad strid går inte att jämföra med att välja bort att vårda. 

Det finns ingenting i Eupropadomstolens praxis som säger att medlemsländer måste låta sjukvårdspersonal slippa vårda patienter.

Tvärtom har domarna pekat på det motsatta, inte minst när Europas kvinnor fick upprättelse efter att ha vägrats aborter och när Storbritannien fick rätt i att en anställd kunde sägas upp som vägrade ge parrådgivning till homosexuella.

Skillnaden mellan förespråkarna av samvetsfrihet och oss som kallar det vårdvägran handlar om så mycket mer än ett ord – det handlar om varje människas rätt till vård, stöd och hjälp utan fördomar och fördömanden.